vad jag läste. november 2022.

Vad jag läser i november?
Nästan ingenting, och ändå känns det som om det hela tiden är på väg att hända. Som när larmet ringer på morgonen och man trycker av det och drömmer att man går upp, och i drömmen undrar man hur det kan kännas som om man fortfarande sover fast man har gått upp, kanske tänker man till och med men det är väl inte en sådan här dröm där jag drömmer att jag har vaknat igen, och svarar sig själv nej, om det vore en dröm skulle jag väl aldrig tänka så. November är att drömma om att läsa och istället stirra ut genom bussfönstret och lyssna på partyhits från tidigt 2000-tal och dra upp volymen högre och högre och existera i alla tider i livet samtidigt utan att egentligen göra någonting över huvud taget.
Men det jag till slut läser handlar om våld.

Jag läser Dagarna dagarna dagarna av Tone Schunnesson, den är inte som jag hade förväntat mig. När den kom läste jag i recensioner om influencern Bibbs på glid i desperat behov av pengar sedan det tagit slut med hennes pojkvän. Han kräver hundratusen kronor för att hon ska få bo kvar i lägenheten. Den beskrivningen av grundhandlingen stämmer. Men recensionerna jag läste gav mig bilden av en mer raljant bok, något som skrapade mer på ytan, vårt tokiga samhälle med influencers oj oj. 

Kanske läste jag bara recensionerna dåligt, nu minns jag förstås inte var jag hörde om boken. Men jag minns inte att någon sa att vad den handlar om är våld.
Våldet när det inte följer det enkla narrativet, våldet där förövare och offer växlar, våldet som är som i den skitiga verkligheten, att man inte vet vem som sviker vem och vem som gjorde det först.

Våldet som man missar för att det ligger rakt framför en, det är så uppenbart att det blir självklart. Bibbs berättar rakt ut om hur hennes pojkvän står med en öl i handen och ljuger henne rätt upp  ansiktet när hon frågar om han börjat dricka igen. Om hur han slår sönder inredningen när han blir arg. Om de kränkande saker de säger till varandra. Om den sugande virvlande spiralen som är passion, som är smärta, som är en perfekt storm, som är att förstöra för att få den andra att känna. Bibbs skildrar det med samma likgiltiga  konstaterande som allt annat hon ser susa förbi i livet, ett liv som på många sätt bara tycks hända Bibbs, som vädret händer: det kommer och man får förhålla sig till det, men man ser inte att det skulle vara en konsekvens av ens egna handlingar. Att Bibbs inte ser våldet är i linje med karaktären. Att recensenterna inte såg det överraskar mig. För mig är våld – det förvirrande och svårtydbara utan onda eller goda – själva romanens kärna.

Sedan, när jag läser recensioner för att se att jag inte bara missat att alla redan skrivit om detta, hittar jag den här intervjun med Tone Schunnesson, där hon säger:

– Mina böcker handlar inte ens om sex för mig, de handlar om våld. För mig är Dagarna en roman om våld på olika sätt, våld i nära relationer, sexuellt våld, marknadens våld, bostadsmarknadens våld, Stockholms våld, en högerstads våld. Och så är folk så ”SEX”. Jag vet inte.

Jag är helt på din linje, Tone.

Vad jag mer läser i november?
Jag läser bloggen Traumarapporter. Stefan Sjödin arbetade som journalist och skolade om sig till läkare och är ST-läkare i anestesiologi (ni vet, såna som söver folk, bedriver intensivvård. räddar liv akut när alla vitala funktioner är på väg att krascha, som bokstavligt talat kan hålla skillnaden mellan liv och död i sina händer). Under en tid är han placerad i Sydafrika där han arbetar med trauman (bilolyckor, skjutningar, offentliga piskningar…) dagligen. Bloggen är rapporter från hans arbete där. Det är berättelser om våld, om det överväldigande och massiva, det är berättelser om liv och död, det är berättelser om ett samhälle, det är berättelser om att vara läkare. Brutalt men oerhört välskrivet. Jag har svårt för texter som beskriver världens mörker för att man ska kunna vältra sig i det, men det här är rena motsatsen. Ett berättande som hade kunnat skildra många saker, kanske vilket ämne som helst, men nu var det mitt i våldets kärna Stefan Sjödin befinner sig, bland alla dessa trauman, det är de som ska rapporteras.

Så jag läser dessa rapporter. Jag åker lite buss. Jag lyssnar på Maneater, jag lyssnar på Toxic. Jag vrider upp volymen. Jag tänker på denna märkliga väldiga värld, hur mycket den innehåller, hur nära mörkret och ljuset ligger varandra, kärleken och hatet, längtan och flykten. Att passion kommer från ordet för lidande, att en gång när jag födde barn gjorde det så ont att jag plötsligt inte längre visste om det var smärta eller njutning jag kände. Jag tänker på hur att leva är att omfamna alla dessa delar, att finnas i världen fast den värker.

Att jag jag hade velat få skriva en berättelse som kunde förmedla allt detta.
Men istället når bussen hållplatsen, det är dags att gå vidare, det är dags att gå av.

Läs mer:

• vad jag läste. oktober 2022.
• vad jag läste. sommaren 2022.
• Böcker som inspirerat mitt skrivande: Diva av Monika Fagerlund.

Här hittar du alla mina inlägg om böcker och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.