Jag gillar att spurta, gillar allt som är att vrida ett extra varv när man hade kunnat tro att det skulle sakta ner. Avsluta löppasset med att springa så snabbt att hjärtat dunkar i bröstkorgen som om det vill spränga sig ut hela vägen in i duschen. Få för mig att göra en glasyr sista minuterna kakan är i ugnen. Och påbörja alla projekt jag vill ägna mig åt under semestern, sista veckorna av jobb, för att då är ju allt redan i rullning när semestern väl är här.

Det är inget fel på mitt spurtande i sig, det har lett mig till många saker man bara når om man tycker om att lägga på de sista procenten som ingen annan orkar.
Men jag måste lära mig tajmingen. Börjar alltid lite för tidigt eller när det inte är läge. Så att det absolut blir resultat, men inte triumf: kutar sista biten till dörren men så långt ifrån hemma att jag ändå måste gå de sista metrarna. Gör glasyr som inte hinner stelna innan jag ska på fest med min tårta och anländer med det som en gång var en glaserad tårta, men nu är en varm kakform med intorkad glasyr på sidorna. (True story). Och kör lite för mycket rakt in i kaklet sista veckorna in i semestern, går in i den tröttare än jag hade planerat.

Men är van. Som tur är. Jag har övat på livet efter spurten. Samlar på den sortens ögonblick som får en att resa sig ny och återhämtad, utan att kunna förstå hur hårt man nyss just ansträngde sig. Iskallt vatten mot springsvettig hud och morgonrocken efteråt. Starkt kaffe till söta kakor, med eller utan glasyr. Att fira in en semester med en helg av att läsa väldigt mycket bok, äta väldigt mycket räkor, äta ännu mer getost och åstadkomma ungefär ingenting alls som hade kunnat mätas och räknas som prestationer.
Påminner mig ofta om det där. Vikten av att ha aktiviteter som inte syftar till något annat än att upplevas. Allt man gör i livet behöver inte lämna spår.

Och nu – nu – nu!
Nu ska jag ha en mycket efterlängtad semester. Inför den lovar jag mig själv att komma ihåg följande:

att det viktiga inte är att undvika konflikterna…

utan att unna sig försoningen.