Min skola tillhör ekonomiskt/administrativt en större skola, som heter Rosendalsgymnasiet. Vi är inte så lika dem, egentligen. Vi ligger nere i centrum och de ligger tio minuter bort med buss. Deras koncept bygger på stora klasser och olika gruppindelningar och föreläsningssituationer. Och vårt bygger på te och diskussioner och självdisciplin.
Och deras elevgrupp består i princip av hela mitt högstadium, minus de delar som aldrig riktigt kände att det var där de passade.
Ibland läser vi lektioner i Rosendals lokaler. Kemi och sådär. Men nu är vi tvungna att läsa vår biologi tillsammans med en Rosendalsklass. Det skrämmer mig lite. Men det ger också möjlighet till många fascinerande observationer.
Rosendalare. Eller främst Rosendalsnaturare. De har alltid skrämt mig, men jag tror att det först är nu jag har kommit fram till vad de verkligen är. Varför de förvirrar mig så.
I naturklasserna på Rosendal, är tjejerna lite som hejaklacksledarna i en amerikansk collegefilm. I alla fall de mer nyanserade collegefilmerna. (Om det nu finns några sådana.) De ser bra ut. De är välklädda, trendiga, vuxna. De ler mot lärarna och jobbar på och de får höga betyg. De går ut med de snygga killarna. De är aktiva i föreningslivet. Hade det varit USA hade de gått i kyrkan varje söndag, men Sverige har något annorlunda klimat.
Killarna i naturklasserna är lite som idrotsskillarna i collegefilmen. Fast intelligentare. De är bara den manliga motsvarigheten till hejaklacksledarna. Tillsammans bildar de alla perfekta par i sin perfektion. De drar intelligenta skämt och dricker alkohol på vad de ser som intelligenta och sofistikerade vis. De lyssnar på lagom alternativ och ändå allmänt uppskattad musik. De är öppna och fördomsfria men blir ändå lätt förvirrade av människor som inte är som de. De är begåvade barn till lagom rika akademiker och de är övertygade om att världen står öppen för dem och de njuter av livet utan att ifrågasätta det och de dricker kaffe och chaite och ler mot varandra och de åker på resor till Berlin i sina trendiga kläder och med sina snygga leenden och de känner de rätta människorna och de har 350 vänner på Facebook. (Varav minst 200 är övriga elever på skolan.)
Det skrämmer mig. Mitt sätt att bli uppskattad av andra människor har aldrig varit för min perfektion. Jag har dragit skämt över min egen klumpighet och människor har uppfattat mig som söt. Men i världen av hejaklacksledarna är mina kläder plötsligt så skrynkliga och mitt hår så otvättat och mina ben så korta och min förvirring så stor, och jag önskar att det var lättare att gömma sig så att jag enbart kunde observera och slapp interagera.
I Biologi B ska vi, vad det verkar, laborera en gång i veckan.
Gud hatar mig.
3 Comments
haha, intressant studie av rosendals naturare XD 😛
Jag förstår precis och det är så frustrerande.
Och så ler alla sådär reklamfilmsvackert och man väntar nästan på att de ska ställa frågan om varför det egentligen finns människor som är otrevliga mot varandra här i världen och sedan sörpla lite på sin caffe latte från coffeehouse by george och inte säga något opassande eller ens FRÅGA om din Edward Scissorhands-sminkning för det kan ju vara "privat".
Det du kan göra för att inte känna dig som en galen professor bland förnuftets elever är att använda dig av din SATC-vetskap och diskutera det senaste avsnittet. Jag lovar att NÅGON garanterat kommer att ta upp det. I alla fall om tjejerna samlas i grupper.
Det verkar så ibland visst gör det? Sanningen är dock att de dricker alldeles för mycket, spyr i buskar och tillber periodiska systemet.. Nej egentligen är det vanliga, dödliga och ganska ofarliga (nämn tetris till dem så försvinner de garanterat borthuxflux i ett laptopkoma)
Jag vet en rosendalare som föredrar sin helknas och underunderbara Ulrika framför polerade leenden, varje dag. Kyss