Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Söndagsplock vecka 39

Ytterligare en söndag. Ytterligare en bild på bokläsning i skogen. Det är visst så man firar in veckans slut just nu, på den här platsen.
Den här helgen har jag gått runt med en berättelse i huvudet som inte helt vill lämna mig ifred. Skrivandet av långa projekt, av böcker, tänker jag är som kärleksrelationer. Idéerna är förälskelser. Man måste vara förälskad i sin idé, annars kommer man aldrig att palla att skriva en bok, men man är inte beredd att skriva en bok av varenda idé man är förälskad i.
Det har varit så skönt på många sätt att inte ha ett projekt sedan jag skrev klart det där romanmanuset i somras. Att inte ha det hängande över sig. Jag har försökt berätta det för den där idén som kommer och stör med sin dragningskraft. Jag dejtar inte bokidéer just nu, jag är inte redo än. Jag är fortfarande ganska sliten efter min senaste bokrelation. 
Men idén bara står där och flinar, idén säger: det är ju inte direkt som att jag står här och friar. Men vi kan väl ta en fika och se vart det leder.
Vi får väl se. Nu vidare till tipsen.

Ett podcastavsnitt: P3 dokumentär om Svininfluensan och vaccinets offer

Jag tipsade ju om en gammal P1-dokumentär för ett par veckor sedan. Om svininfluensapandemin och hur man tänkte kring den då. Här är en repris i P3 dokumentär från 2018 om det som hände sedan, om vaccinet och narkolepsin, om de öden som påverkades för alltid av det. Har bara hunnit lyssna på halva, så kan inte gå i god för om det sägs något extremt kontroversiellt och chockerande i slutet, men tyckte den var intressant som ett sätt att fortsätta att fördjupa sig i ämnet svininfluensan.

Ett blodkärl som brast av Christa Mickelsson

Finlandssvenska journalisten Christa Mickelsson  var 33 år gammal när hon fick en hjärnblödning. När hon vaknade upp kunde hon inte tala. Från att ha varit någon som arbetat med att formulera sig kunde hon nu inte uttrycka sig så att hon kunde göra sig förstådd. Ett blodkärl som brast är hennes bok om att drabbas av detta stora, om rehabilitering om tiden på sjukhuset. Men också en bok om språk och att uttrycka sig, och vad det betyder för en skrivande människa. Jag läser inte mycket en sann berättelse ur livet-böcker, kanske för att mitt yrke i sig är fullt av dramatiska sanna berättelser ur livet, men jag är svag för de som är skrivna av människor som verkligen vet hur man uttrycker sig. Det är en välformulerad bok. Att den är skriven av någon som rehabiliterats från uttalad afasi är förstås i sig imponerande, men det hade varit välskrivet även bortsett från de omständigheterna. Koncist och vackert. Och så blir jag alltid berörd av berättelser som handlar om språk – om att förlora det. Om att få tillbaka det.

En låt: cover på Despacito av Peter Bence

Vet inte hur jag har kunnat missa denna ungerska mästerpianist tidigare. Verkar ha pianot som en extra kroppsdel, gör underbara dramatiska pianocovers på kända poplåtar. Älskar hans Despacitoversion. Underbar att titta på när han spelar också, som här där han spelar en cover av Sias Cheap thrills till exempel.

Ett blogginlägg: Fem podcasts om skrivande för den som vill få inspiration och skrivtips hos Mirjam Ekström

Mirjam Ekström bloggar från Nya Zeeland om skrivande, kreativitet, att få ihop skrivdrömmar med resten av livet. Har gjort en otroligt spännande resa sedan jag började läsa hennes blogg – från lite mer diffusa skrivdrömmar till att gå copywriterkurs, sadla om till egenföretagare, börja leta hur det livet man liksom väljer utifrån vad man själv vill kan se ut. I det här inlägget tipsar hon om poddar om skrivande. Flera var helt nya för mig, så nu har jag att se fram emot.

Så, det var det. Ha en trevlig vecka!

Vill du läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

Föregående

5 tips för utflykter med barn

Nästa

tre barn. tätt

3 kommentarer

  1. Åh, tack Ulrika! Och så spännande att läsa om din nya idé, även om du kanske inte vill att det leder till något just nu. Fint ändå att de kommer till dig, idéerna. Du kan ju alltid skriva ett snabbt A4 eller så för at få den ur huvudet, lägga den i “kanske senare-facket”. Jag gillar liknelsen med förälskelser och kärleksrelationer, passande också att det dyker upp en idé när du inte vill ha den precis som förälskelser aldrig bryr sig om tajming.

    • Så lite så, tack för ett bra inlägg! Och ja, jag tänker att “skriva ned ett snabbt A4” kanske kan få vara motsvarande att ta en kaffe i dejtingvärlden, det betyder liksom inget annat än att försiktigt kunna utforska något som hade kunnat vara, nu eller senare. Bara för att man låter en idé få locka måste man ju inte sättas ig ned och planera ett romanbygge omedelbums.

  2. Tack för påminnelsen om Mirjams blogg – den är så bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén