Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Söndagsplock vecka 38

Kvinna i skogen i svartvitt

Hej hej. Idag är det söndag. Det firar vi med en naturlig, helt ickeposerande och avslappnad bild på mig där jag sitter i skogen och läser förra veckans boktips. (Den har fortsatt leverera, för övrigt, recension kommer så småningom).
Idag var den sortens söndag som inte riktigt lyfte. Ingen riktig söndagsångest, det brukar jag inte ha längre, men en slö lakonisk söndagsseghet. Tanken att man borde kanske dammsuga, handla mellanmålsbananer, planera sin vecka, men sedan ligger man liksom där i soffan och reser sig mest för att laga lunch och plötsligt är det eftermiddag och man har en begynnande spänningshuvudvärk. Sedan såg jag till att vi i alla fall tog oss ut. Skog, lekplats, septembersol, septemberkvällskyla. Inte blev jag full av energi efter det heller, men det var åtminstone en dag som blev, istället för en som aldrig vaknade.
Nå.
Nu vidare till tipsen.

barn på huk i skogen. svartvitt

Ett podcastavsnitt: Hit the road i This American Life

Har knappt lyssnat på en enda podcast den här veckan, och definitivt inget värt att tipsa om. Istället ska jag tipsa er om ett avsnitt i This American Life, eller till och med bara en del av ett avsnitt, som berörde mig massor en sömnlös natt för många år sedan. För den som inte lyssnat på podden är det alltså en podd där varje avsnitt har ett tema, och olika verkliga historier berättas kring det temat. Dramaturgin och berättandets kvalitet är alltid i fokus, det är ungefär som att läsa inlägg i en berättande blogg fast i poddform. I det avsnittet jag tänker på, Hit the road, handlar det om folk som av olika anledningar känner sig tvungna att ge sig ut, att ge sig av. Det är den sista akten jag älskar: Let’s see how fast this baby will go.
Om en tjugoårig kvinna som vaknar med värkar för att föda ett barn som hon kommer att adoptera bort. Och bestämmer sig, mellan värkarna, för att här är dagen hon ska köpa en bil. Roligt, varmt, mörkt, omskakande. Det är helt enkelt en fantastisk text. Lyssna.

Odysseus pojke av Annika Thor

En bok: Odysseus pojke av Annika Thor

Precis börjat på nyutkomna Odysseus pojke  pojke av Annika Thor som kvällsläsning för Storasystern. Bonnier Carlsen beskriver den som en allåldersroman, och det stämmer att här finns flera bottnar och något att njuta av för både liten och stor. Men framförallt är den så välskriven. Det är en njutning att få lösa böcker för barn som har ett språk som håller. Dessutom allmänbildande med grekisk mytologi. Recension kommer förstås när vi läst ut den, den är tjock så det kan ta ett tag.

En låt: Acne med Solen

Hittade bandet Solen en gång på en lista med vilka som spås bli Kents efterträdare. Och nog ligger det något i att genren är detsamma. Deppigt depp med dramatiska texter, så sorgedrypande att jag ibland tänker att de nog är ironiska. Det beror liksom på vilket humör man är på, man kan lyssna på Solen-låtar och tänka att de driver med hela ledsen-svensk-musik-grejen, eller så vill man känna sig som en deppig tonåring och tycker att det stämmer precis. Acne är en av mina favoriter.

 

Äppelträd, flicka ur fokus. svartvitt

Ett blogginlägg: Att vakna i källaren av Underbaraclara

Underbaraclara skriver varmt och mänskligt om källardagar, de där dagarna när man liksom vaknar i botten och ett optimalt utfall är att ens lyckas ta sig upp till bottenplan. Så väl formulerat och en bra beskrivning av de där vardagssorgerna vi alla går igenom, de som hör till livet, att humöret kan dippa utan att något är fel eller måste behandlas eller göras, annat än att ta hand om sig och lära sig sin strategier att ta sig igenom den sortens dagar. Anknyter ju lite till DN-artikeln med psykiatern som talade om lidande som en naturlig del av livet, och för den delen också något som jag vill låta genomsyra många av mina texter, att mörkret finns där och att det kan vara okej, att det är omöjligt att vara utan, men att det går att leva igenom. Och att det går att göra uthärdligare medan man är där. Och sedan vaknar man en annan dag och är inte i källaren mer.

*

Läsa mer av mig? Här hittar du mina bästa inlägg. 
Eller följ min Facebooksida eller Bloglovin för att inte missa nya inlägg.

 

 

 

Föregående

Skogar, morgnar

Nästa

Refuseringen

4 kommentarer

  1. hahaha så träffande beskrivning av Solen. Min favoritlåt är “Olof, kära Olof”. Känns alltid som om någonting lyfter i magen när refrängen kommer.

    • Mm älskar Olof kära olof också! + Miljonär gillar jag också, om inte annat så för raden “du var min natt, min dag, min hammarskjöld”. Det MÅSTE ju va gjort för att folk ska känna sig smarta om de fattar?

  2. Mikael Öhman

    Hittade in till din blogg först igår. Detta tack vare en annan bra blogg, Linnea P:s.
    Har ägnat halva eftermiddagen och kvällen åt att ploga igenom flertalet av dina
    inlägg. Är helt däckad. Vilken skribent du är ! Vilka barn du har ! Och vilken
    mamma du verkar vara !

    • nämen TACK! Vad otroligt glad jag blir av dina fina ord. (Och visst är Linneas blogg bra för övrigt <3). Så glad att du hittat hit och läser och att du uppskattar vad du hittar. Förstås är det så att det finns en selektion i vilka berättelser som hamnar i sådana här inlägg, allt det där lite slött icke-fantastiska kommer ju inte riktigt med. Hur som helst, jätteglad att ha dig här att läsa och hoppas du kommer tillbaka! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén