Sista dagarna

Sista dagarna av juli. Regnen faller hastigt och explosivt, ibland mitt i solen. Jordskred och vägar som rasar. när det blir solregn får man önska sig något, så lärde jag mig när jag var liten, är det klimatförändringarna som ger så många tillfällen att önska. En gång önskade jag en hel sommar, det var förra sommaren men känns som ett annat liv, det var ett annat liv.

Jag var så trött då och det fanns inga garantier.
Jag bar min trötta sorg med varsamhet och tänkte: om jag aldrig återhämtar mig mer än såhär kommer jag ju ändå att fungera. Jag kommer bara inte göra de självförverkligande grejerna mer, som att skriva.
Som att förlora ett finger men få behålla handen.

Nu är det måndag i slutet av juli ett annat år och jag ska gå första dagen på en sommarkurs i att skriva roman, på Biskops Arnö. En del av mitt pris, i den där tävlingen. Kom igår kväll och försjönk i ensamheten. Promenerade genom solnedgång och skymning, doppade mig i vattnet omgiven av tystnaden. Och sedan ljudet av syrsorna, doften av tall, ute på fältet en älgko och hennes kalv.
Först saknade jag barnen, som ett hål i huvud och hjärta, men det finns inget i livet som inte är lättare efter tusentals steg, man kan gå och gå tills ens längtan är en rytm, inte ett stopp i musiken.

Det blir lättare idag, när allting börjar.
När dagen fylls av innehåll, inte bara avsaknaden av farten.

Och det finns så mycket att berätta.
Om det här, och om annat.
Det finns så många saker jag inte hunnit skriva.
Det finns så mycket liv jag var upptagen med att leva.

Läs mer:

• Glimtar, juli 2023.
• Glimtar, juli 2022.
• Glimtar, juli 2021.
• Glimtar, juli 2020.
• Låtar, 2023: Get free. 
• Vykort från Helsingfors, oktober 2023.

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
Mina texter bortom bloggen hittar du här.