Det kom en fråga från Beata, apropå det här inlägget.
Den handlade om kreativitet i korta sjok och långa sjok och behovet av att skapa kontra behovet av att göra annat som bryter av ens skapande, exempelvis sova.
Jag tyckte den var intressant och berörde något som jag tror det finns fler kreativa människor som upplever, så vi gör den till ett eget inlägg. Illustrerat med denna enkla utsikt från mitt arbetsrum. Kanske en påminnelse om att vardagskreativiteten inte sker med instagramutsikt, bortrest med endast texten som fokus. Att den sker medan man ser upp och ut genom fönstret och tänker: jag måste köpa nya trädgårdshandskar nu när de gamla är borta, och ta hand om denna jävla buske.
Och sedan: men rosorna är ändå vackra, och nu vill jag skriva.
*
Jag vet att du inte är psykolog i en tidning men här kommer ändå en skriftlig fråga till dig
Mitt stora problem är min allt-eller-inget- personlighet. Jag är så mycket av en dagdrömmare att jag har svårt att bryta när jag väl går in i det kreativa (alltså typ börjar redigera en bild i datorn, fotografera, skriva) . Hur gör man för att hålla det kort, typ till en halvtimme, så att man också får sova? Jag är så trött på mitt behov av denna egentid för att kunna skapa och jag känner ofta att det är lättare när jag stänger av den kranen helt. Då är ju problemet att jag blir deprimerad istället, och efter några veckor/ månader känns det i hela kroppen att jag inte tillåtit mig att skapa någonting. Ibland känns det nästan som en förbannelse. Som ett behov som gör allt så svårt i livet. Jag har många gånger tänkt att lösningen skulle vara att jag hittar en balans i detta men det är så svårt! Så om du har något tips på hur jag kan få in detta kreativa behov (som ibland också bara är behov av egentid/slötid) utan att det förvandlas till en flera timmar lång stund på natten, tar jag tacksamt emot
Jag är inte en psykolog i en tidning nej, men jag älskar att skriva om sådana här saker på min blogg – min egen tidning utan lön eller anställda men med total frihet över innehållet.
Jag läser in några olika saker i din fråga.
Dels får jag en bild av att din kreativitet ”funkar” bättre – kommer in mer i flow, blir mer njutbar – om du får ägna dig åt den i ett längre sjok. Där är man olika. Jag upplever det inte lika starkt så, kan till och med tycka det är lite läskigt att tillbringa för lång tid i mitt skrivande. Jag brukar skriva med en timer på 25 eller 45 minuter, och jag bryter upp när timern ringer. Jag trivs bra i det och har jag längre skrivtid skriver jag uppdelat i sådana pass med timer oavsett. Kanske är det en träningsfråga, att jag jobbat så länge, men jag tror också det kan vara en fråga om hur ens kreativa hjärna trivs och funkar bäst.
Därför får din fråga mig att undra om det finns möjlighet i livet att ge dig själv de längre kreativitetssjoken ibland? Vet ju att du har barn som inte är så stora, och livslogistiken ska gå ihop. Men vilka möjligheter finns att planera in längre tid? En eftermiddag på café/bibliotek varannan vecka? En kreativ helg någon gång, någon annanstans? Både tid och pengar kan förstås sätta begränsningar, men ibland kan man pussla ihop det om man bara tar sitt kreativa behov på allvar. Att ens partner åker med barnen till en släkting och man själv får vara ensam hemma och skriva. Låna utrymme på ett bibliotek och sitta där och redigera bilder.
Har man behovet behöver man bejaka det, som du skriver. Ta det på allvar på samma sätt som man uppmanas vårda relationen under småbarnsåren – varsamt ge det tid och utrymme utifrån förutsättningarna.
Vidare till behovet av den dagliga återhämtningen och egentiden, som jag också läser in i din fråga.
Hur blir man inte sittande när man är så trött att man inte orkar samla kraften för att gå och lägga sig? När man dessutom kanske vet att dagen efter vaknar man upp till nya göromål och plikter. Men att här och nu – om kvällen, om natten – är all tid ens egen.
Det är jättesvårt! Jag önskar jag hade ett mirakelsvar. Men jag sitter ju också uppe för sent och ser på någon tv-serie och lyckas inte resa mig ur soffan. Allt är inte struktur och fokus. Nästan inget.
Men nåt som hjälper ibland är att skapa avgränsningarna i förväg. Inte där på kvällen när jag är trött, utan tidigare. I det kreativa: kanske lämna de stora projekten till när det finns mer tid för det sammanhängande. Söka något litet avgränsat – skriva några lösa dagbokstankar eller en specifik skrivövning? Och sätta timer, tvinga sig att resa sig när den ringer.
Bara titta på serier med korta avsnitt!
Och inte scrolla mobil, för det tar aldrig slut. Att välja istället något som är avgränsat, som en tv-serie eller lyssna på en podd, något som inte fortsätter i oändligheten.
Så tänker jag. Ingen revolution till svar kanske.
Men kanske trådar som kan spinnas vidare i hjärnan till något som passar dig?
Och fyll gärna på med tips i kommentarsfältet!
Precis som i kp:s kropp&knopp får man vara anonym.
Läs mer:
Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
3 Comments
Jag tänker också på kreativiteten man kan göra med sina barn. Typ samla stenar, bygga saker, sitta och måla. Om jag inte hade mitt barn skulle jag sy kläder, sticka, snickra möbler och skriva mycket mer. Jag skulle vilja lära mig måla, gå mer på teater, utställningar men så sällan finns tid eller ork. Lite då och då, och då gör jag det med glädje men mest finns ju tid för att bygga sandslott, måla kartonghus, gå och skrota i skogen så då gör jag det helhjärtat, nästan mer än mitt barn.
Läser kanske allt jag själv vill, men har en bok på toaletten, en vanlig pocket och en e-bok på gång men mest läser jag för mitt barn. Jobbet är ju också en kreativ plats, eller kan vara i alla fall.
Alltså röstar jag för att utvidga vad kreativitet är för en själv och försöka få in det inte bara när man är själv, utan också i sitt liv så mycket man kan. Barn gillar det ju också <3
Jag tänker också mycket på kreativitet och att också jag blir helt deprimerad om jag inte får utlopp för den. Däremot är jag nog så långt från en allt-eller-inget person man kan komma så kan nog inte ge några bra råd.
Jag tänker att allas kreativitet är olika, min är inte skrivandet och inte heller att vara kreativ med mitt barn.
Min kreativitet handlar nog om att ’excel’ i det praktiska vilket kompliceras av att jag inte är särskilt praktiskt lagd men underlättas av att den går att få utlopp för i familjelivet. Det sättet blir dock lite av en halvmesyr; laga mat, baka bröd, laga kläder, trädgårdsarbete och syltkok är ju ändå egentligen bara helt vanligt hushållsarbete. Jag kan också längta efter de där långa, obrutna sjoken av kreativitet; konstruera klädmönster etc i mitt huvud som jag tänker mig att jag ska förverkliga någon sen sen kväll när alla andra sover men det händer aldrig för jag är för trött efter brödbaket.
Nu ska jag äntligen ta mig tiden att svara!! Vilken ära det var att få uppleva den gamla KP-tiden här på din blogg, få läsa sin fråga och så läsa dina reflektioner tillsammans med kommentarer! Jag älskar verkligen bloggar, de är perfekta för reflektion! 🙂
En sak jag insåg nu efter att ha läst text och kommentarer är nog att man faktiskt är olika. Att man kanske fungerar på lite olika sätt (jag tror alltid att alla är som mig haha) . Jag kunde förr i tiden bli liksom manisk, tog slut på all energi och blev istället deppig. Det har jag faktiskt lärt mig att undvika nu efter att min psykolog helt enkelt förklarade för mig att det var därför jag fick mina toppar och dalar. Eftersom jag är så mycket sådan att min kreativitet liksom slukar mig (känns som att hoppa i en djup sjö som sedan tar några timmar att simma upp ur typ) så har jag i perioder varit rädd för att gå in i projekt över huvud taget. Det positiva med livets vardagliga begränsningar är kanske just det att det blir naturliga begränsningar. Nackdelen är ju då bara att all tid blir för upphackad. Jag behöver verkligen långa sjok för att hamna i det där tillståndet jag hamnar i, när jag sedan skriver eller skapar en bild. Det är som en plats jag behöver nå, och den kan jag inte nå på en kvart typ.
Så därför tar jag nu med mig ditt superbraiga tips om den kreativa helgen! OJ vad jag längtar efter en kreativ helg!!! Jag brukar drömma mig bort till det, som ett slags ouppnåeligt mål som är orealistiskt och som kanske händer nån gång om tio år typ. MEN det får det bli ändring på nu! För jag tror verkligen att med min personlighet skulle jag behöva en helg då och då till att dyka ner i min lilla sjö, få simma runt där helt ostört och se vilka glimmande fiskar jag kan hitta 🙂
Jag inser att detta är ett djupt behov hos mig, och då måste jag nog också ge det tid ibland. Sedan tycker jag det är en annan sak att vara kreativ i vardagen, t.ex måla, spela musik osv med sina barn. Sådant gör jag liksom hela tiden ändå. Det känns fint att se det som ett behov, för om jag ibland kan tillgodose mitt behov blir det ju faktiskt inte ett problem!
Detta blev mycket tankar rätt ut ur huvudet. Finns mycket att säga men det är verkligen intressant att diskutera. Tycker även det är en balans i att försöka underhålla ett socialt liv parallellt med familjelivet, när man har sådan passion för sin konst. Egentligen finns det BARA plats för familj, jobb och skapande i mitt liv. Men jag vill ju ha andra relationer också, så då får skapandet hamna på minus av den anledningen också.
Tack för fint inlägg och din alltid så välskrivna och njutbara blogg!