Jag går till en pressfotografering i hemlighet. Vi ska ta författarporträtt för Solveig von Schoultz-tävlingen men jag får inte berätta än att jag har vunnit.
Det är en av de första kalla dagarna, den är kall utan att jag är förberedd, min jacka är för tunn.
Allt är en isande närvaro, en upphöjd existens, som att vinterbada.
Jag har gått till frisören inför det här, jag borde ha gjort det för länge sedan men jag har inte orkat. Jag har varit så trött och där finns så mycket ljud och ljus.
Jag satt tyst hela besöket, läste damtidningarna med ett fokus som om det varit religiösa skrifter. Jag hade samtalat hela dagen. Jag hade inga ord kvar.
Sånt förstår väl frisörer, tänkte jag. Senare läste jag en artikel om trenden att kunna boka tysta frisörtider för att slippa prata.
Undrade om jag hade gjort något oartigt, som inte bett om det särskilt. Som bara låtit tystnaden breda ut sig mellan oss, okommenterad.
Det är märkligt att vara framför en kamera, utan kontroll.
Precis som det några veckor senare ska vara märkligt att bli intervjuad, att bli den som frågas istället för frågar.
Att bli den som kan missförstås, istället för den som missförstår.
*
Oktober utgörs mycket av det, det här året, att förlora kontrollen:
att inte vara den som styr blicken, texten, programmet, dagen, rutinen.
Hela tiden, annars, är det jag som bestämmer.
Jag bestämmer var vi bor och vad vi äter, vad som är förbjudet och vad som är tillåtet, när man lägger sig och när man stiger upp på morgonen.
Jag bestämmer över texter som handlar om mitt liv – jag bestämmer vad som ska nämnas och vad som ska sållas bort, jag bestämmer formen och tonen, jag har tiden att tänka.
Jag bestämmer saker i mitt yrke: vad vi ska göra nu, när vi ska sluta göra det, när vi ska börja göra något annat. Jag bär på en makt jag inte får glömma, försöker hålla den i händerna som ett rått ägg man inte ska tappa i någon midsommarlek – så hård och så skör är maktutövningen på samma gång, så mjukt ska den hanteras.
Men ändå: att vara den som bestämmer.
Sitter på mitt kontor på lunchrasten, i oktober det här året. Talar i telefon med journalister, en påminnelse om hur svårt det kan vara att få sagt det man egentligen vill säga. (Jag ska minnas det nästa gång det är jag som ställer frågorna).
Att vara trevlig, att hålla sig till ämnet, att inte verka självupptagen, fast allt man ska göra är att säga något om sig själv.
Den bästa stunden är när jag får prata med HBL-journalisten om postombudet vid Willys i Gottsunda centrum. Material till tusen romaner och novellsamlingar utspelar sig dagligen på den platsen! Låt oss glömma mig, vi kan prata om det här istället.
*
Jag har varit glad över mitt pris så länge, i hemlighet.
Men glädjen låg i skrivandet. Skrivandet den junikvällen, texten som bodde i mig. Skrivandet som väntar och som får större möjligheter att bli, att nå ut.
Allt det andra händer omkring, delar av att vilja något så mycket.
Glädjen är några veckor före prisutdelningen, offentliggörandet. När det slår mig att uppståndelsen kommer rubba mig, som uppståndelse alltid gör, och när den gör det vill jag redan vara inne i något annat.
När jag sätter mig och skriver de första raderna på det helt andra.
Tre meningar. För att vara igång.
Glädjen är dagen efter prisutdelningen, när vi går till ett lekland nära hotellet.
Och jag inreder en skrivhörna vid ett av de många borden i caféet, drar på mig hörlurar, köper en kaffe. Skickar iväg mina stora barn ut på äventyr och säger att de vet var de hittar mig.
På med musiken, döva ljuden, skriva.
Bygger en värld.
Kontrollerar den fullständigt.
Läs mer:
- Vykort från Helsingfors, oktober 2023. Det ljuder ett larm genom kvällen.
- Glimtar, september 2023. Kokong, bli fjäril.
- Glimtar, augusti 2023. En lång och stilla sensommar.
- Glimtar, juli 2023. Dags att ge sig av, dags att ge sig hem.
- Glimtar, januari 2023. Föreställningen om en annan berättelse. Smaken av något nytt.
Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat!
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
4 Comments
Grattis till priset! Jag läser din blogg ibland och älskar ditt språk.
[…] Glimtar, oktober 2023. Förlora kontrollen. […]
[…] Glimtar, oktober 2023. […]
[…] Glimtar, oktober 2023. Förlora kontrollen. […]