Det är årets andra dag, det blir årets tredje dag, jag tänker på vad jag vill göra med bloggen i år.
Det är en skön värld att gå in i, lagom uppslukande, lagom kravlös. Den här platsen har allt jag tycker om att göra: skapa, planera, foga samman, ha kontroll. Men jag har inga förväntningar på att den ska ta mig någonstans. Inga pengar, inga andra skrivjobb, inget särskilt alls. Kanske som hela min tillvaro är just nu, på ett sätt som är både befriande och ger en känsla av att sakna tuggmotstånd. Jag är inte på väg någonstans, jag springer varken från eller mot något. Jag vill bara ha lugn och ro och bli bra på att städa undan disken efter middagen.
December var i alla fall en fin bloggmånad, jag hittade tillbaka hit. Kreativiteten är fortfarande inte vad den en gång var, orden inte lika självklara som de en gång var, men jag hittade glöd i det som länge varit aska, det finns något att blåsa till liv.
Det viktigaste för att det skulle bli mer skrivet var att jag fick mer ro, med julledighet och släkt, att inte vara den enda vuxna, att inte laga varenda måltid själv. Så det är det första steget för bloggens del 2023 (och för att göra livet bättre): jag ska ordna med saker som gör att jag har mer avlastning i livet, så att all min fritid inte behöver handla om att göra sakerna som ska få vardagen att gå ihop. Just nu innebär det att köpa mer tjänster: städning, barnvakt, testa matkasse. För att oftare kunna sitta på kvällen och dricka blåbärste och skriva.
Det är väl också ett slags riktning, antar jag.
Några saker vet jag att jag vill göra med bloggen, två b:n:
- Bilderna. Jag vill fotografera mer igen. I augusti skaffade jag en smartphone igen efter två och ett halvt år utan. (Det är också en grej som kommer någon gång, att skriva om det, hur de där åren var och hur skillnaden blev sedan, men jag har inte haft feeling). Jag tar många bilder men de har sämre kvalitet. Jag tänker att jag ska ta med kameran mer men har inte varit motiverad för jag var så missnöjd med bilderna redan innan de blev sämre. Det här tjatar jag om varje gång jag skriver något om den här bloggens utveckling, att jag hade velat fotografera på samma sätt som jag skriver, att känna att jag har kontroll över processen. Har funderat hur mycket som skulle påverkas av annan utrustning, om det vore värt, eller om det bara är att faktiskt sätta mig ner och lära mig att jobba bättre med vad jag redan har. En del i det hela är väl att fundera vidare om just det.
- Berättandet. Jag vill skriva fler små berättelser om fler saker, ännu mer gå in i bloggberättande som gränsar till det skönlitterära. Och göra det med inlägg som man normalt inte skulle tänka kunde berättas fram på det sättet, typ inlägg med tips eller guider eller sånt. Skrev lite om det i inlägget om årets läsning. Jag vill samla ihop otippade berättelser och märkliga små historier, jag vill skriva om sådant man inte hade kunnat läsa någon annanstans och jag vill göra det på ett sätt som gör att man hade kunnat ta vilken text som helst från bloggen och veta att den hörde hit, bara på sättet den var skriven.
Inga enorma visioner, men ett par lagom riktningar. Även det som jag tror att mitt liv behöver få vara just nu.
Men orsaken till det här inlägget var egentligen att fråga er som läser om det finns något ni önskar er mer av?
Ni får gärna skriva ett par rader!. Jag körde det här för ett par år sedan och det var otroligt givande, det gav en skjuts i kreativiteten.
Om ni vill säga något om er själva, typ var ni bor och vad ni tycker om att göra och hur ni hittade till den här bloggen, får ni gärna göra det också. Men framförallt: vad tycker ni om att se här, och finns det något ni hade önskat mer av?
Over and out, vi hörs snart igen.
37 Comments
Jag tycker allra bäst om vardagsbetraktelserna, de som är personliga utan att vara privata, där man både kan känna igen sig, skratta, gråta och hitta nya infallsvinklar på sin egen vardag.
Tack! och tack för att du läser <3
Tycker om att läsa dina reflektioner kring att leva kreativt och kring skrivandet. Men även vardagsbetraktelser. Du har ett språk som fångar mig.
Bor i Uppsala med sambo och två barn. Jobbar som bibliotekarie. Har gett ut två böcker, prosalyrik och poesi. Vill ha mer tid för skrivandet, men just nu är det lite svårt pga småbarn och ekorrhjul osv.
Du skriver mycket medryckande. Ser dina barns göranden och låtanden framför mig när jag läser din blogg. Vill gärna läsa flera berättelser som du själv föreslår.
Bori Södra Stockholm med min man, båda pensionärer, är ofta med barnbarnen, läser jämt. Just det; tycker om att höra vad tycker om böcker du läst.
Så fint att du tycker om hur jag skriver! Och att du uppskattar läsningsinläggen också. Minns att du läste en version av Laura-manuset en gång i tiden och gav feedback, så tacksam för det. Och glad att du läser bloggen!
Så glad att du läser! Och så häftigt med två utgivna böcker. Roligt att du tycker om skrivinläggen! Och tack för att du läser!
Jag finns på Åland. Hade du varit kvar här, hade jag släpat med dig till Obscura, vår fotoklubb, men nu rekommenderar jag istället NTI. När jag fick rullstol, tappade jag intresset för att fotografera. Inget av det jag lärt mig stämde. Så jag började om från början. Gick kurs på NTI om grunderna. Bländare. Slutare. Vinklar. Färger. Efter det hittade jag tillbaka till glädjen. Så mitt tips är att behålla det du har och börja om! Fota allt i M-programmet och i RAW om du inte gjort det tidigare (gissar att du har systemkamera) och börja lek med bildhantering istället.
Vad jag vill läsa på bloggen är ditt språk. Jag gillar dina betraktelser om vardagen. Själv söker jag mycket just nu om personlig utveckling och tycker det är intressant att läsa om hur människor hanterar sina känslor och motgångar.
Jamen Obscura, vilket bra tips det också! Jag kommer tillbaka till Åland till hösten så det är ju ett supertips i sig. Ska kolla NTI också! Tack för att du läser!
Jag bor strax utanför Linköping med man och tre barn. Jobbar som specialistundersköterska på lungmedicin i stan och pluggar en specialistutbildning inom akutsjukvård och intensivvård. Hittade till din blogg via Underbara Clara.
Jag tycker det är så svårt att önska vad någon annan ska skriva om. Skriv om det som inspirerar dig och som du har på ditt hjärta.
åh linköping är fint! varit där på kurs ett par gånger. Häftigt med akut/intensiv-spec! Tack för att du läser!
Jag bor i Uppsala med sambo och bebis, är språkforskare när jag inte är hemma med bebis. Älskar din blick och ditt berättande om stora små händelser i vardagen, och särskilt om barnen som jag tycker du skriver fantastiskt om. Har också läst om ditt skrivande med stort intresse. Vad roligt att du känner att du hittat tillbaka till bloggandet igen, det är så fint att få läsa det du skriver!
språkforskare låter så sjukt kul. Så glad att du läser Klara! Hoppas allt är bra med hela familjen. Mysigt med bebis (men ännu mysigare när man minns det med snart ett decenniums filter, har glömt mycket av det som var svårt och jobbigt och minns mest hur gosiga de kan vara i ens famn!)
Jag tycker också om dina vardagsbetraktelser och hur du berättar om och vad du tycker om böckerna du har läst. Tycker det är en ynnest att få läsa det du delar med dig av! Kan inte på rak arm komma på något jag saknar med din blogg. Däremot ser jag med spänning fram emot vart du och den tillsammans ska fortsätta med under 2023.
Jag minns inte hur jag hittade hit första gången, men jag har stannat kvar för språket och ditt berättande. Vi har ju setts, om än bara digitalt, och det var så fint att då få både röst och minspel till dina ord! Jag bor i Helsingborg, läser mycket och skriver ganska mycket (eller försöker jobba vidare med texten jag skrivit). Behöver träning, en varm bastu med kalla bad och att känna mig sedd av familj och vänner för att må bra.
Är så glad att du fortfarande läser och också att vi fick chansen att stöta på varandra! Hoppas du har bra tid med ditt projekt och att det känns härligt att hålla på med! Vad fint du beskriver vad du mår bra av. Låter som saker jag skulle vilja ha mer av också. Tack för att du läser!
Jag hittade hit när Sandra Beijer länkade till din blogg för några år sedan och har stannat sen dess då du skriver så fint och öppet om både glädje och sorg. Är 39 år och trebarnsmamman, bor i Stockholm .
Jag tycker som flera andra bäst om dina vardagsbetraktelser och bokrecensioner. Tack för att jag får läsa!
Vad glad jag är att du hittade hit och att du stannat! Tack för att du läser!
Jag minns faktiskt inte hur jag hittade hit, men minns att jag läst dina krönikor i läkartidningen för länge sedan. Jag är 32 år gammal och jobbar som läkare i norra Stockholm, bor i Uppsala med min man och våra två barn. Är intresserad av språk och drömde under uppväxten och ungdomen om att skriva. Jag tycker om att läsa dina reflektioner om livet, om allt som rör sig inuti och runtomkring dig. Tycker att tankar kring ditt yrkesliv och ditt föräldraskap är extra spännande, antagligen eftersom dessa roller uppfyller ungefär hela min tillvaro just nu (minus tjugo minuters scroll om dagen). Tack för att vi får läsa!
Vad glad jag blir att du är här och läser! Spännande uppslag att skriva om yrkeslivet och barnen, väckte inspiration till framtida inlägg. Tack!
Språket, vardag. Tänker ganska ofta på eksem för själen, du jmf att alla har olika hud och kan vara samma med psyket, så psykisk ohälsa. Typ Uppsala 2 barn. UnderbaraClara.
Fint att du tyckt om hudliknelsen för psykisk ohälsa. Så glad att du läser!
Jag ÄLSKAR alla berättelser om Habanero-flicka. Jag är matematiker och bor i Östersund. Hittade din blogg då du skrev om minimalism, sedan fästnade jag då upptektes att du är född i december. Jag har själv samma sjärntecken och ser många likheter när det gäller själva personlighet. Jag älskar läsa och nu läser jag “Fattigfällan” av Charlotta von Zweigbergk.
Vad roligt att du läser! Häftigt med matematik tycker jag. Var det möjligen du som skrev att du hade varit på besök i Mariehamn och letat efter biblioteket, eller blandar jag ihop? Oavsett så glad att du läser, tack!
Jag gillar allt du skriver, i synnerhet berättelserna där dina barn figurerar, du skriver så vackert om dem. Bor i södra Finland och ÄLSKADE din text om besöket i Hesa. Minns inte hur jag hittade din blogg, men den är en pärla. Allt gott till dig och din familj! Ps. Din blogg är de enda som engagerar mig så mycket att jag orkar kommentera
Vad kul att du läser! Kanske skulle skriva något mer från finska fastlandet, har rest runt en del där och det är ju nära till hands med färjorna. vad glad jag blir att du kommenterar!
Tycker mycket om att läsa alla dina texter. Speciellt om barnen, kortare klipp eller längre inblickar. Gillar det du skriver om mat, utflykter och vardagsliv. Gärna mer, tack. Uppskattade också den månaden som du skrev ett inlägg varje dag. Ingen press alltså. Men någon gång är det härligt befriande att högt och lågt kommer i ett skönt flöde. Minns en fin text om en klänning (eller var det ett annat plagg).
Om jag får önska så gärna fler delar av barn/familjelivet. Skola, läxor, kompisar. Vore spännande att höra om hur dina barns läsning ser ut. Jag har pojkar som är 8 och 10 år och de har alltid älskat när vi läser för dem. Vilket vi gjort mycket. Men ingen av dem plockar någonsin upp en bok/tidning frivilligt.. båda har fått extra lästräning i skolan osv och är rätt lässvaga. Jag bli lite uppgiven när jag tänker på det. Kommer bokläsning försvinna med nästa generation. Varför lyckas jag inte förmedla läsglädjen och -magin..
I övrigt får du gärna skriva mer om ditt arbete. Psykiatri och annat i allmänhet, givetvis inte om dina patienter.
Jag är gruvligt nyfiken på din egen personliga historia. Men förstår om det är för privat. Jag har tolkat det som att du varit ensamstående ett tag, men det kanske är fel. Jag har undrat om barnens pappa. Men förstår nu att han kanske inte finns i livet längre.
Din egen historia. Var du kommer ifrån, uppväxt, syskon, familj? Drömmar om livet och framtiden. Om att få barn tidigt. Att vara ensamstående (om du är det) osv.
Ursäkta att jag är bedrövlig dålig på att kommentera inlägg. Skulle du vilja att vi som är här hos dig kommenterar mer? Blir det roligare då? Eller det kanske inte alls är därför som du skriver. Berätta gärna hur det känns. Jag tar det inte som tiggeri.
Jag bor på västkusten, i Halland. Arbetar som distriktssköterska. Älskar gamla människor. Ju äldre desto bättre. Har aldrig själv gillat att skriva texter av något slag. Men tycker mycket om att läsa. Har två läsovilliga söner. Som sagt. Har ett instagram-konto men följer absolut ingen. Gift. Är 39 år.
Vad glad och inspirerad jag blir av din kommentar! Fick mig oerhört bloggsugen. Mycket av det du skriver om har jag tyckt varit extremt roligt att skapa – så blir glad att det landat positivt. Tyckte det var jätteroligt att skriva de där 30 dagarna till exempel. Och vilka roliga och spännande uppslag till inlägg! Blir väldigt inspirerad. Kommer jättegärna skriva om läsning. Även om jag tror man ska vara snäll mot sig själv om man har barn som inte blir lässugna – alla fastnar inte för det, en del har att göra med samhället och en del har att göra med personliga drag tror jag. Men ett intressant ämne och det funderas mycket om böcker hemma hos oss, så det vore ju perfekt.
Vad fint och inkännande du uttrycker dig kring nyfikenheten som (fullt förståeligt) uppstår kring sådant som till viss min utelämnas i bloggen. Är glad att den fungerar och underhåller att läsa trots att så mycket inte finns med. Min historia är inte hemlig, men så sammanlänkad med mina barns, så mycket handlar om att hitta avvägningen där de får rätt till sin berättelse. Men intressanta uppslag till vad jag ändå skulle kunna skriva om!
Jag tycker det är OTROLIGT roligt med kommentarer! Allt mitt skrivande är inte för att nå andra (det finns privat och ensamt skrivande som bara är för mig) men bloggskrivandet är absolut inte det. tycker det är fantastiskt att veta att mina ord landar hos någon annan och skapar något hos den personen, och är alltid så nyfiken på er som läser. Tack för att du tog dig tiden med den här kommentaren!
Jag är en 50+-are, bor i mellansverige, Karlskoga närmare sagt, med varierande mängd hemmavarande barn, just nu är de tre., och en man. Jobbar som psykiatriker och hittade dig faktiskt genom läkartidningen. Jag är inte född svensk, fastnade framförallt för ditt språk, känns så mjuk, genomtänkt och tillåtande.
Vad fint att du läser och vad glad jag blir att mitt språk upplevs just så!
Hej Ulrika! Vad fint att höra att du har inspiration. Det känns som om jag har hängt med dig i flera års tid nu, jag kan inte ens minnas hur länge. Men som du vet så är jag Umeåbo (fortfarande), fyller snart 26 år och studerar (fortfarande).
Jag älskar hur du skriver och blir alltid lika inspirerad av ditt förmåga att gestalta och berätta om känslor – stora som små.
Ifall jag får önska något så önskar jag mig ett inlägg som på något sätt berör din barndom. Jag är så svag för barndoms- och tonårsskildringar.
Kram <3
Som alltid så glad att du läser, Linnea! Och jag är också svag för barndoms- och tonårsskildringar (mycket av mitt opublicerade skönlitterära har varit sånt) så det är en jättebra idé! Tack!
Tycker om din berättande stil och får skrivinspiration av dina texter. Livet känns rikare efter att ha läst dina inlägg. Inga speciella önskemål om teman, balanserad mix som det varit hittills. Det som i stunden inspirerar blir bäst tänker jag. Hoppas du hittar tid för det skrivande du gillar.
+
Vad härligt att få ge skrivinspiration, vad glad jag blir! Tack för att du läser!
34år, inga barn, bor i Göteborg och jobbar som undersköterska på njurmedicin. Gillar att läsa om dina vardagsbetraktelser, barnens finurligheter och annat. Minns inte hur jag hittde hit, men tror att det var via en av dina kommentarer på någon annans blogg. Ha det fint!
Vad spännande (och säkert tungt tidvis) med njurmedicin! Vad glad jag blir att du hittade hit och att du blev kvar! Tack!
Hej, jag minns inte heller hur jag hittade hit men tror det var genom att googla “läkare som bloggar”. Är själv läkarstudent på termin 5 i Uppsala och dras väl till att se hur ens liv kan se ut om 7 år. Kommer antagligen inte ha 3 barn och vara inne på min ST men jag är nyfiken på dina val och följer din blogg med glädje!
Jag förstår att du och din familj är mitt uppe i en sorgeprocess och att det inte går att skriva ut allt man känner, men om det någon dag vore möjligt hade jag gärna velat läsa mer om just hösten 2022, vad det var som hände och kanske vad som ledde upp till det. Förstår att det är privat, och då får det vara så, då har jag i alla fall berättat vad jag som en av dina läsare undrar över.
Varma hälsningar!
Vad glad jag blir att du läser, Alva! Och roligt att du får någon glädje av min blogg. på många sätt är jag kanske inte den traditionella läkaren, har åtminstone många gånger fått känna mig som en udda fågel.
Tack för att du säger vad du undrar över och förstår nyfikenheten (och tycker du uttrycker den på ett fint sätt!). Mycket av vad jag inte skriver handlar om avvägningen i hur mycket i vår familjs historia som är en berättelse som tillhör mina barn mer än mig. Men förstår funderingarna och tror att det kanske med tiden kommer att klarna vad som får plats här inne och vad som inte gör det. Oavsett så glad att du läser! Lycka till med dina fortsatta studier!
[…] När jag bad om önskemål och inläggsidéer fick jag förslaget (bland mycket annat, jag är inspirerad för hela det kommande året känner jag) att skriva om vad jag drömmer om. I livet, i framtiden. […]