sånt jag läste. februari 2024.

Det blev februari och jag fortsatte att återvända till gamla läsupplevelser. Precis som i januari, precis som jag bestämt mig för.  Jag läste Schopenhauer’s telescope av Gerard Donovan. Det är en av mina favoritböcker och har varit det sedan jag var sexton (sök på titeln på bloggen så kommer den upp gång på gång).

Men alla starka läsupplevelser håller inte för att återvända till. Böcker kan vara som förälskelser, allt är så beroende av sammanhanget. En annan dag, i en annan tid, flammar inte känslorna upp på samma sätt. Jag var orolig att det skulle vara så den här gången, men jag hade inte behövt vara rädd.

Schopenhauer’s telescope handlar om två män, ute på ett öde fält, en snöig dag i svidande kyla. En av dem gräver en grop. Den andra börjar tala med honom. Genom deras samtal får vi veta mer om de båda männen, deras sätt att se på världen, men också om situationen i det land de befinner sig. Ett inbördeskrig har precis brutit ut. Det är en tid av att inte veta vem man ska lita på, det är en tid av att fundera på vad den egna överlevnaden är värd. Finns det sådant som är värt att dö för?

I sitt samtal rör de sig genom världshistorien, filosofin, sina egna upplevelser av livet. Det hade kunnat vara pretentiöst, men de stora idéerna kompenseras av lyhördheten för de två personernas karaktärer, deras särskilda sätt att vara. Det finns stycken i denna mörka väldiga bok som får mig att skratta rakt ut, för att karaktärshumorn är så precis. En påminnelse om att man kan skriva med stora budskap och ambitioner, så länge man inte tappar bort sina karaktärer och varje tillfälle att gestalta deras personlighet.

Gerard Donovan gav ut poesisamlingar innan han debuterade med Schopenhauer’s telescope, och språket är en poets. Hisnande, precist, med en egen rytm och skönhet.
En mörk berättelse som går att läsa bara för att den är så vackert skriven, men som innehåller så mycket mer än så.

Jag var sjuk och ville läsa något mysigt som inte krävde något av mig. Jag läste om Cykelbudet av Anders Teglund. En samling dagbokstanteckningar från det första coronaåret, när kulturarbetaren Anders tar jobb som Foodora-bud för att kompensera för uteblivna jobb när tillställningar stängs ned. Jag har läst och skrivit om den förut, men det var annorlunda att återvända till den två år senare, när pandemiåren känns så mycket mer avlägsna. 2020, ett eget liv, 2020, vilken tid! Det alldeles vardagliga, enkla är den här bokens styrka. Den driver ingen skriva-på-näsan-agenda, den berättar bara: fragment av en viss sorts tid, en viss sorts sysselsättningar.

Jag var sjuk, jag mådde illa, jag kunde inte läsa kokböcker för att koppla av. Istället läste jag om städning. Jag låg i sängen, drack coca cola, och läste Städa! av Estrid Holm och Lotta Kühlhorn. Mest är det en vacker och praktisk guide till hur man kan ta hand om sitt hem. Men mitt i allt dyker också såna här små berättelser upp. Berättelsen om städning är inte en berättelse om damm och flott, det är framförallt en berättelse om människorna vi har omkring oss, städning är mer kultur än hygien, städning är våra relationer till de andra.

Jag läste en bok av en estradpoet som blev gravid och började skriva en bok som var ett slags dialog mellan henne och hennes ofödda barn. Vård & omsorg hette den, poeten heter Olivia Bergdahl.

Under graviditeten blev hon diagnosticerad med malignt melanom, spridning lokalt, plötsligt så sjuk, så mycket sjukare än man föreställer sig att man ska kunna vara när man bär på liv. Det är ingen spoiler, det står på baksidestexten och i texter om boken. Men boken hade inte redigerats så att den handlade om det. Den var ingen chockerande berättelse för clickbaitrubrik: HON VAR GRAVID, FICK CANCER.

Boken hade ett slags klarhet, en vardaglig enkelhet, korta reflektioner om livet och föräldraskapet och baranväntandet. En alldeles vanlig person som gjort ovanliga saker i sitt liv (de flesta har inte en karriär som turnerande poeter, de flesta får inte cancer som gravida). En lättläst bok, mjuk och snäll, en sådan där man kan läsa ett stycke här och där.
Tänka på tiden som far, tänka på livet och dess litenhet, på dess storhet, på alla små och stora människor det utgörs av.

Läs mer:

• sånt jag läste. december, januari.
• Bokbuffén 2024.
• sånt jag läste. november 2023.

Här hittar du alla mina inlägg om böcker och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.