Glimtar, november 2023

November var att ägna sig åt de små justeringarna. Att öva på att vrida på livet som när man justerar volymknappen på en högtalare.
Millimeterrörelser, inte pang bom slå på stora trumman all in BANG.
Sådant spränger ju bara öronen.
Man behöver inte megafoner för att en viskning inte hörts, man kan prata i vanlig samtalston först.

Först var jag trött, efter pris och resande.
Sedan var jag på resande fot igen, för hösten hade redan sina resor planerade, inte visste jag att mitt pris skulle komma och fylla tiden som skulle utgjort marginalerna.

Jag skulle till Lund. På båten, bussen, tåget läste jag och skrev och tänkte färdigt tankar. På kursen tänkte jag på ADHD, autism, intellektuell funktionsnedsättning. På morgnarna tänkte jag på hur gott det är att lägga björnbärsmarmelad på ostmackor och hur skönt det är att börja en dag av föreläsningar med att promenera två kilometer genom dimma. På rasterna tänkte jag på mitt romanprojekt. På kvällarna fikade jag, skrev, tog bussen genom ett landskap jag inte kände och åkte till Malmö och träffade Sardellen.

Det kändes som det gör ibland på resor, framförallt om man reser ensam; som om det här är ens nya liv nu.
En ny och vacker vardag, men en vilsenhet, vart tog ens gamla liv vägen.

Halvslumrande på Snälltåget hem förstod jag att något måste bli annorlunda. Inte de stora sakerna, men de små som byggde hela helheten.
Det var inget fel på innehållet i den här tillvaron. Jag hade alla förutsättningar för att ha det så bra. Jag behövde bara justera ramverket en aning.

Det brukade, för några år sedan, vara sådant jag roade mig med för jämnan. En av många lekar i ett mycket lekfullt liv. Vilka rutor rutar jag in min dag i. Hur skapar jag en kvällsrutin som är trevlig och praktisk. Vilken tid på dagen ska jag skriva. När ska jag läsa. Vad ska jag fylla mina minuter, timmar, dagar med och hur ska jag ändå varje dag få undan middagens diskberg.
Sedan krävde livet, tog bort det lustfyllda lekandet.
Hur ska jag, hur ska jag, hur ska jag, som ett malande i huvudet.

November var att sitta med en kopp kvällste när barnen somnat. Läsa kokböcker och långsamt filosofera över detta: Vad jag ska göra av den där tiden mellan klockan fyra och fem. När jag har kommit hem från jobbet, men det är för tidigt att börja laga middag. Hur vill jag skölja av mig dagens bryderier, klä på mig kvällens stillsamhet.

Och att få tänka så var ett sånt privilegium, det var att bli uppgraderad till business class, skrapa miljonvinsten på teve och jubla och gråta mot kameran, tårarna som gör ränder i tevesminket, det var svetten i pannan när man rusar över maratonmållinjen, det var att detta är vad som ska göras nu.
Leva sitt lilla liv, vrida på inställningarna, lyssna till tonen.

Och vilken ton!
Så ren, och klar, när man hör den.

Läs mer:

• Glimtar, oktober 2023. Förlora kontrollen.
• Glimtar, september 2023. Metamorfos, kokong.
• Glimtar, augusti 2023. En lång och stilla sensommar.

Här hittar du alla inlägg i kategorin enklare liv och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.
Här hittar du mina texter bortom bloggen.