Fem fina

1.

Habanero och jag på bussen, den första gången jag orkar ta mig ut efter att ha varit sjuk. Allt är sprött som det är när man rör sig ute efter att ha varit väldigt trött, allt är sprött som det är i februarisolen.
Vi ska till simskolan, det här året i Uppsala hade kunnat skrivas som en hel berättelse som bara handlade om allt vi upplevt på Fyrishov.
Förra terminen åkte vi sent om måndagskvällarna, det var så mörkt.
Nu är det lördagsmorgnar, vi kommer upp och ut, ljus flödar över oss, vi har all tid i världen.
Vi läser bok. Hennes huvud lutat mot mitt när hon ber mig att förklara ett ord hon inte kan. Hon är så liten och så lugn. Hon har varit sådana stormar. Nu är det vindstilla.
Jag kommer att sakna de här minuterna.

2.

Dricker semmelte och läser ett bokmanus. Någon annans manus, inte mitt. Man ska inte tänka att teet smakar semla, då blir man besviken, man ska tänka att det låter gott med smak av mandel och grädde och kardemumma, det är smaker som kan vara goda i ett te, då blir man lycklig.
Någons text på papper, någons text som kan bli en bok, att läsa text och se den som något i rörelse, något som inte har stelnat ännu.
Att ta en klunk och känna värmen i bröstet och vända blad och skriva kommentarer och tänka att jag vet inte om jag kommer att skriva något långt igen och skriva ut det på papper och se vad jag kan forma av det. Och det behöver inte göra någonting.
Det finns många sätt att göra text.
Det finns många sätt att hitta rätt.

3.

Tuppluren, när man behöver den.

4.

Människorna, när man behöver dem.

5.

Storasystern som försöker berätta vid matbordet om att deras lärare delat ut gratis mensskydd när de hade undervisning om puberteten, men vill prata diskret eftersom Lilla Gubben tycker det jobbigaste som finns är explicit pubertetssnack vid middagen.
”Man kan säga att vår NO-lärare gav oss en present”, säger hon.
”Jaha vad kul”, säger jag. ”Vadå för present?”
”Hon gav oss EN PRESENT.”
”Ja jag förstod det, vad var det för present då?”
”Mamma, om du tänker på min ålder…”
Habanero studsar på stolen i frustration över att ana att det finns något hemligt som undanhålls henne. Lilla Gubben nickar sakta.
”Jag tror jag förstår”, säger han, och nu blir Habanero helt tokig, det värsta som finns är någon som fattar grejen snabbare än hon, så när hon får idén om vad det kan röra sig om ställer hon sig upp och hoppar på stället, uppfylld av sin insikt, kunnig som en liten doktor är:
”Menar du att er NO-lärare delade ut PREGNANCY TESTS?”

*

Jag tror det blir en vacker vår.

Läs mer:

• Hemma och hemma. ”Vi har många platser, allt utgörs sist och slutligen av de vi möter där.”
• Politiken. ”ÄR ett köksgolv en rimlig plats för en svart strumpa?”
• Glimtar, oktober 2022. Spela schack, åka buss.

Här hittar du alla mina inlägg om familj, här hittar du alla inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat. Eller skriv en kommentar!