Säsongens början

Sommaren brukade vara svår för mig, folk kastade sig in i den med lättad eufori, den innehåller sådant som människor tycker om. Vila. Värme. Minskade krav, eller åtminstone andra krav, lösare i kanterna. Kanske upplevda som mer självvalda. Tiden som luckras upp i konturerna. Sena kvällar, morgnar av flödande ljus.

Jag tycker om när det är svalt nog för att tänka, hetta bedövar hjärnan, allt jag älskar handlar om tänkande. Jag tycker om att gå upp tidigt och lägga mig därefter, att ha en struktur och en plan, jag tycker om förväntningar och att uppfylla dem.

Det brukade vara svårt med sommaren, denna förväntan som omgav mig. Att nu var det dags att känna frihet. Men friheten fanns alltid där, finns alltid där, i mitt huvud, i projekten och kreativiteten. Men aldrig under solens hetta, en dag när ingenting särskilt händer.

Det blev lättare med barn.
Någonting händer, hela tiden.
Tillvaron en show som aldrig tar slut. Näsvisheter och förlåtelser, tysta mordhot över middagsbord med blickar som hade kunnat döda och fingrar som rör sig över halsen i skärande rörelse för att visa att räcker inte blicken till finns det andra metoder. Slagsmål och försoning, akut kissnödighet, förhandlingar med caféägare om glasspriser när kostnaden inte motsvarade mängden mynt man fått av mamma. Nya vänner i en klätterställning. Havets isande kyla mot kroppen. Cykla upp för branta backen utan att stanna en enda gång. Inte våga hoppa från höga bryggan, inte våga hoppa från höga bryggan, våga hoppa från höga bryggan och stiga ovan vattenytan som en ny människa och vråla jag hoppar här och jag är bara fem år. Jag hoppar här OCH DET ÄR DEN BÄSTA DAGEN I MITT LIV.

Regler och förmaningar, packa sin badväska, sandiga fötter, pastasalladspicknick. Runt hörnet alltid ett möjligt äventyr. Vid fara en syskonklunga att retirera till.
Smuts under fötterna, grus i sandalerna.
Bygga sandslott, bygga muskler, bygga kärlek.

Ännu är det bara början, det är semestern innan semestern. Dagarna då vi cyklar till stranden direkt efter jobb och dagis, äter medhavd middag på en filt. Lever med havet som barnvakt, med friheten som kommer när alla barn är sysselsatta och underhållna.

Hettan ger mig huvudvärk, jag har ingenting jag måste göra.
Men det räcker bra. Allting händer ändå.

Läs mer:

• Säsongens slut. Nu är det slut, nu är det dags att åka hem.
• Glimtar, juli 2020. Äta jättemånga räkor och le.
• Sinnena. Doft, ljud, smak, känsla.

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.