att skriva

måndag eftermiddag.

november 4, 2024

Mitt lilla skrivande liv är ingen lång resa. Ingen Medelhavsskymning som utsikt framför mitt skrivbord, ingen ljummen gryning på balkongen i doften av blommande apelsinträd, ingen hotellrumsdröm.
Det är inga långa middagar med vänner efter dagens skrivpass, inga glas rött, ingenting som sprakar på ytan.
Inget särskilt allt och ändå precis allt.

Det är Mariehamns stadsbibliotek, dagar i november. Studierum där man kan låsa om sig, boka och komma in med en kod. Ostörda timmar som ingen vill ha en. Utsikt över en bensinmack, och det är alldeles lagom. När orden tryter kan jag titta upp och betrakta människor och bilar. Där är någon som kollar lufttrycket i däcken. Där är någon som har köpt en korv. Aldrig är det för spännande, aldrig distraherar det för länge så att jag glömmer bort vad jag letade efter, att det var orden.

Tröga ord och ord som lossnar.
Att skriva sig till idéerna, det är det enda sätt jag vet.
Jag önskar att jag hade kunnat veta att de skulle finnas där, men mitt skrivande är som kärlek. Det går inte att veta från början hur allt ska sluta, om det ska bli något över huvud taget, det enda möjliga är att fortsätta hålla på, att försöka.
För att alternativet – att vara utan – är otänkbart.

Kanske har jag alltid valt passion, dold under en alldaglig yta.

En julmust från snabbköpet, en te från bibliotekets automat, pausläsning i en diktsamling, kväll som faller utanför. Rufsigt hår, inget smink, inga andra människor.

Det är själva essensen, den går att utföra på så många platser, den kräver så lite och samtidigt en envis beslutsamhet, att tillåta sig att ta det på allvar.
Trots undran över vem man är, som lägger så mycket tid på något för sitt eget höga nöjes skull.

Men människor bygger bomber och släpper dem på varandra –
vad är det då, i jämförelse, om jag sitter några timmar i studierummet på Mariehamns stadsbibliotek och är lycklig.

*

Här är förresten en spellista som utgör soundtracket för min romanvärld. För så är mitt skrivande, musiken som representerar världen blir ett sätt att bygga tonen. Flummigt kanske, men det får de tvara.

Det var bara det jag ville berätta. Vi hörs en annan dag.

Läs mer:

+40

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Beata november 4, 2024 at 7:01 e m

    Jag måste säga att ditt skrivliv lockar mig mycket mer än skrivande vid medelhavet med vin och vänner (men jag är också en ganska ensamvargande person i perioder).

    Och mitt i det alldagliga november lyckas du inspirera mig till något väldigt fint- att våga ta sig själv på allvar. Och du romantiserar faktiskt en grå utsikt över någon som köper korv- det är inte alla som lyckas med det 😉

    Lycka till i skrivandet och tack för att vi får följa dig i det (och genom det ditt liv) <3

    +6
    • Reply Ulrika november 5, 2024 at 2:18 e m

      Ja, jag trivs ju faktiskt också bättre med ett skrivliv som ser ut just så. tycker andra saker är roligare när jag inte skriver, och kan fokusera på det, men om för mycket njutbart pågår runt skrivandet blir det mer störande.
      heja bensinmackar och grå korvköparnovember!
      tack för att du läser!

      +1
  • Reply Elin november 5, 2024 at 3:09 f m

    Jag önskar dig en fortsatt fin skrivvecka!

    0
  • Reply Athena november 12, 2024 at 12:46 e m

    Mysigt att få en inblick!

    0
  • Leave a Reply