Fem

För fem år sedan lämnade jag blodprov på en måndag, sedan ringde en läkare på en tisdag, och sa att på torsdag ska du föda ett barn.
Mina föräldrar satte sig i en bil och körde 60 mil norrut för att vara barnvakt och jag gjorde något jag aldrig någonsin gör: köpte en enorm påse lösgodis.
Jag gillar egentligen inte godis, men jag hade hört att igångsättningar tar tid, och jag tänkte: nåt måste man ju göra med den där tiden. Så jag lånade en bok på biblioteket (Karolina Ramqvists Alltings början) och jag beväpnade mig med zoogodisar och fudge.

Den där förlossningen är den märkligaste av de förlossningar jag upplevt. Ett antiklimax-sätt att föda barn. Först en dag av att läsa bok och äta godis och få i sig cytotec lite då och då utan att något särskilt hände alls. Utanför sjukhusfönstret sensommarsolen. I min sjukhusbädd lugnet (för på den tiden hade jag ju en 3,5-åring och en 1,5-åring hemma, så alla dessa timmar av tystnad var något exotiskt i sig).
Och sedan, när jag började ha den minsta lilla känning av att förlossningen var på gång, såg de att hon inte mådde bra i magen, att såhär kunde vi inte fortsätta.

Sedan fick jag sluta äta godis, för då skulle jag fasta. Sedan var det en lokalbedövning som inte tog när det var dags för att göra kejsarsnittet, sedan var det att sova.
Sedan var det att vakna, och att ha fått ett barn.

Det var ett av mitt livs konstigaste dygn och ändå var jag alldeles lugn.
Det var ingen okomplicerad skolboksförlossning och ändå minns jag ingen dramatik.

Dramatiken, den kom sen.
Dramatiken, den kom med själva ungen.
Denna magnifika minsting som får mig att slita mitt hår i uppgivenhet inför denna rasande naturkraft av envishet och som jag aldrig, aldrig skulle vilja vara utan.

Habanero, både du och jag tog oss helskinnade ur den där märkliga dagen för fem år sedan.
Alla andra märkliga dagar som följt, de har vi klarat.
Alla märkliga dagar som kommer att följa. De ska vi klara.

 

Liknande inlägg:

• Liv. Och jag såg att här är den ju, all livskraft i världen.
• Två. Kanske är du vår envisaste unge.
• Nummer N. Vilket trolleritrick, baby.
• 37 veckor over and out. Ska jag plötsligt föda ett barn? Ja. Plötsligt ska jag det.