Anger management

”Man får inte somna med taklampan på, så är det bara”, säger jag för tusende gången i ett försök att därmed-basta-avsluta en kamp som pågått i månader. Habanero som kan acceptera att det är läggdags nu, om hela rummet får bada i starkt ljus så att hon inte riskerar att somna. Föräldrafronten som tycker att det är bra om barn sover om kvällarna, inte ligger i sin starkt belysta säng och sjunger sånger där de provar att rimma olika fula ord på varandra för att se hur de passar ihop.
”Okej OKEJ”, säger Habanero till min förvåning, rösten blir mjuk, alldeles följsamt lugn. ”Men då måste vi prata om en sak. Bara en liten sak.”

Så jag sätter mig på hennes sängkant för att prata om bara en liten sak. Bekvämt brer hon ut sig i sängen, redo att prata om stora saker.
”Jag tänker att du behöver jobba lite på din ilska”, säger hon och och höjer upp händerna i luften långt ifrån varandra, så att det bildas ett långt avstånd mellan dem. ”Försöka, menar jag. Om det här liksom är hur arg du är” – och hon viftar lite med händerna i luften, som för att understryka detta enorma avstånd mellan sina händer och vilken orimlig vrede det representerar – ”så kan du bara, jag tänker, MINSKA lite.” Hon drar ihop händerna närmare varandra, som för att visa kraften i metoden.
”Okej, det kan jag försöka”, säger jag. ”Nu tänker jag att det är dags att -”
Hon sätter upp handen i luften för att tysta mig. Senare ska jag tänka att det är bisarrt att det faktiskt får mig att tystna, hon är fem och ett halvt år gammal, det är jag som bestämmer, men sådan är visst min Habanero: när hon talar lyssnar man, när hon höjer handen tystnar man.

”Jag tänker att du kan få några tips. När du känner, nu kommer ilskan, här kommer alla KÄNSLORNA. Jag tänker: du kan ta ett djupt andetag in, du kan ta ett djupt andetag ut.” (Hon illustrerar detta med att andas så intensivt att hon blir röd i ansiktet av ansträngningen.). ”Jag tänker, du kan ta din lilla kopp kaffe, ja ta din cappucino som du gillar, läs din bok, som du tycker så mycket om” – och nu blir hon så engagerad av sina egna ord att hon satt sig upp i sängen, helt uppfylld av detta profetiska budskap som är hennes – ”ja GÖR din mammagrejer, HA din lugna stund! Det är så fint, det är så bra, det är viktigt, för alla känslorna.”
Det låter onekligen lockande.
Detta säregna lilla barn, tänker jag, ser på henne i förundran. Och sedan:
”Ja. Bara ta det lugnt. Inte tänka så mycket på små grejer, inte tänka så mycket på små grejer som inte spelar någon roll. Som: inte spelar det någon roll om barn är lite pigga och vakna! Som: inte spelar det någon roll med en lampa, bara ibland, du vet. Det viktiga är att vi älskar varandra.”
”Godnatt”, säger jag.
Reser mig upp.
Släcker.

Läs mer:

• Dilemman. Vad är viktigast?
• Chilins hetta. Att hantera en viss sorts styrka.
• Ordets gåva. Förolämpningar genom morgonen, försoningar.

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat. Och vill du hjälpa mig att göra den här platsen ännu bättre, skriv gärna en rad i min läsarundersökning. Tack för att du läser!