And when did you last see your father?

juni 19, 2024

Den första smulan av sommarböcker var And when did you last see your father? av Blake Morrison.
Såhär valde jag mina sommarböcker: jag gick till Emmaus pockethylla, bläddrade i böcker och plockade på mig sådant som väckte en association eller nyfikenhet eller längtan.
Inget behövde motiveras, det behövde inte vara sådant jag visste något om.

Pocketarna kostar en euro styck, när jag var klar lämnade jag mig dem efter mig på platsen jag befann mig när jag läste ut den.

And when did you last see your father är en samling självbiografiska essäer. Den handlar om att vara en brittisk man född 1950, i början av 90-talet. Om att vara en son, att ha en pappa, att vara en vuxen som som fortfarande söker sig till sin pappa, att vara en vuxen son på väg att se sin pappa dö i cancer. Morrison skriver om en pappa som varit mycket levande när han levde, han skriver om döden på ett sätt jag sällan sett skildrat. Döendet. Vaktimmarna. Kroppen.

En blick för detaljer, en poesi i språket, humor varvat med förtvivlan varvat med barndomens mysterier. Morrison lyckas göra det som verkligt välskrivet självbiografiskt material ska göra (liksom verkligt välskriven litteratur över huvud taget): ur det specifika och djupt personliga mejslar han fram en större berättelse om vad det är att försöka leva sitt lilla människoliv.

Det har funnits en tid när perspektivet medelålders man var så bespottat att det till slut kröp tillbaka och försvann. Så en del av behållningen för mig med boken var faktiskt just det: att läsa om en medelålders man i 90-talets Storbritannien, någon ur en annan tid och ett annat liv än mitt eget.

Och den andra behållningen var detta: att texten ändå nådde mig. Skillnaderna på ytan, likheterna på djupet.

Jag lämnade boken på ett tåg från Köpenhamn till Stockholm. Minnet av den är en del av minnet av vår Danmarksresa. Att läsa detta medan platta vidder far förbi utanför fönstret, medan vi korsar sundet. Medan barnen somnat i semesterhuset och jag ligger i soffan och till sist är den enda som är vaken.

Boken hittas exempelvis här.