sånt som inte får plats i andra kategorier

Noteringar

november 21, 2026

Det är en lördag i november. Kanske är den bleka novembersolen den allra vackraste sortens sol, bara man tar sig ut. Ett ljus man inte förväntat sig. Jag har skrivit om det förut, det var ett år när jag var så ledsen.

*

Jag har suttit och försökt få ordning i mitt aktiebolag som jag just har startat. Nettoglad AB. För att fakturera kommande bokroyalties och författarframträdanden. Pappren skrämmer mig samtidigt som jag är fascinerad av alltings uppbyggnad. Jag tycker om ekonomi men jag är en orolig själ. Jag googlar straffskalan för olika sorters ekobrott. Jag läser om fallet med Håkan Nesser som hamnade i fängelse.
Men det är ju inte riktigt Nesserska summor jag kommer att dra in.

*

Jag har skickat iväg signerade böcker och imorgon ska jag posta några till. På onsdag finns nytrycket av Sjukdomen igen, då går den att beställa lite överallt.
Jag undrar om den fortfarande kommer att sälja, hur kurvan ser ut för den här sortens bok med den här sortens gerillamarknadsföring. Den som sker utan några resurser, den som sker på samma sätt som jag lagt ut mina texter i världen sedan jag var en tonåring på det tidiga internet: den här texten finns, kanske är det just du som vill läsa den.
Det är inte en bok för alla, behöver jag påminna mig ibland, som när jag snubblar över någon som inte tyckt om den fast jag försöker hålla mig från alla platser där läsare skriver och diskuterar eftersom jag tycker att man ska få ha sin läsning ifred. Ju bredare spridning den får, desto fler kommer att träffa på den som inte tycker om den. Det känns som en given statistik. Om man redan läst mig, läst om boken, läst utdrag ur den, så är chansen större att det är en bok man uppskattar, eftersom man valt den för att man vet något.
Eller så kanske man blir besviken, för att den inte uppfyller förväntningarna.
Allt det måste jag lägga åt sidan, när jag försöker berätta om den. För jag vet ju också: ju fler den når, desto fler som tycker om den kommer också att hitta den!
De som träffar den vid precis rätt tillfälle i livet. De som får en femstjärnorsupplevelse. De som mailar, skickar dm, säger: det här var årets bästa läsning.
De som skriver och berättar vad de tänker om Vera, och om Nils.

Jag är glad att mitt förlag vågar satsa på att trycka fler.
Jag hoppas de får igen pengarna.

*

Robert Pattinson som den nya James Bond. Är det ytterligare ett sätt att inse att ens generation har gått in i en annande l i livet.
De spelar vuxna män nu, inte tonåringar.
Remember Cedric Diggory.
Om en och en halv vecka fyller jag trettiofyra.

 

*

Ikväll är det bokklubb med tema 1800-talet, jag har läst Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (eller nja, en tredjedel i alla fall). Det var Lagerlöfs debutroman, hon var 33 när den kom, lika gammal som jag när jag debuterade med Sjukdomen.
I jämförelse är mitt skrivande rätt platt. Men kanske finns det tid att ta igen. Kanske kan man få debutera även om man inte är Selma Lagerlöf.
Det kommer att serveras dill- och rönnbärsbrännvin i Gösta Berlings (och kavaljerernas) ära. Och boveteblinier som passar till Döda själar av fruktkaka som passar till Jane Eyre.
Den bokklubben var min första kontakt med ivriga läsare och kulturkonsumenter, sådana som skildras i Dom kallar oss kulturtanter: om kvinnorna som bär kulturenav Lisa Boda fast hennes intervjuobjekt är 30, 40, 50 år äldre än mina vänner. Jag hade skrivit och läst så länge men jag hade inte haft sådana människor runt mig som mina vänner, det hade varit en ensam aktivitetet. Den har gjort mig mer litterärt bildad och framförallt har den löpt parallellt med åren då jag tog tillbaka mitt läsande, mitt bokslukande, då det fick bli självklart och ständigt från att inte ha varit det.
Det blev lättare att föreställa sig läsare till mina böcker, efter bokklubben.

*

Det är något med tiden, och åren.
Jag vet att jag har levt ett mycket innehållsrikt liv. På många sätt känns det som att det redan pågått så länge, det känns som en överraskning att det statistiskt skulle kunna pågå så länge till.
Men något måste ske med innehållet. Jag har växt ur mitt gamla liv som klädesplagg som passade förr men inte nu. Jag tror inte det är så stora förändringar som behövs, kanske bara en justering i färgskalan. Det känns som om jag gör en massa saker och ändå aldrig får något gjort. Jag hittar inte rytmen och strukturen; jag hittar inte inte vad som ska vara själva kärnan.
Vad vill jag göra med dessa dagar som är mina.
I vilken tråd ska jag börja med att dra?

*

Det nya manuset är 10 000 ord. Jag har inte ordmål när jag skriver längre, jag har mål som handlar om tid eller genomförande, som att skriva en halvtimme varje morgon. Men jag tycker om ordet som något slags proxymått för framåtrörelse. Jag har skrivit alla dess ord om världen där min nya text befinner sig. Det säger inte allt om min nya roman, det säger ganska lite, men det sägernågot, istället för att famla.
Om jag sätter klockan varje morgon, om jag stiger upp.
Om jag låter textens värld pågå.
Då har jag en dag gjort det igen, skapat något, byggt en hemlighet inte längre är hemlig, skapat en annan verklighet som man kan hålla i handen.
Det är en av trådarna.

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg i övrigt-kategorin.
Följ gärna min Facebooksida eller min instagram för att inte missa nya inlägg.
Här hittar du mina inlägg om min debutroman Sjukdomen.

Vill du köpa Sjukdomen? Här kan den köpas på Adlibris och här kan du köpa den på Bokus. Den finns att köpa igen från 25:e november, men det går att bevaka redan nu så kommer det ett mail när den finns tillgänglig!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply