måndag eftermiddag.

Mitt lilla skrivande liv är ingen lång resa. Ingen Medelhavsskymning som utsikt framför mitt skrivbord, ingen ljummen gryning på balkongen i doften av blommande apelsinträd, ingen hotellrumsdröm.
Det är inga långa middagar med vänner efter dagens skrivpass, inga glas rött, ingenting som sprakar på ytan.
Inget särskilt allt och ändå precis allt.

Det är Mariehamns stadsbibliotek, dagar i november. Studierum där man kan låsa om sig, boka och komma in med en kod. Ostörda timmar som ingen vill ha en. Utsikt över en bensinmack, och det är alldeles lagom. När orden tryter kan jag titta upp och betrakta människor och bilar. Där är någon som kollar lufttrycket i däcken. Där är någon som har köpt en korv. Aldrig är det för spännande, aldrig distraherar det för länge så att jag glömmer bort vad jag letade efter, att det var orden.

Tröga ord och ord som lossnar.
Att skriva sig till idéerna, det är det enda sätt jag vet.
Jag önskar att jag hade kunnat veta att de skulle finnas där, men mitt skrivande är som kärlek. Det går inte att veta från början hur allt ska sluta, om det ska bli något över huvud taget, det enda möjliga är att fortsätta hålla på, att försöka.
För att alternativet – att vara utan – är otänkbart.

Kanske har jag alltid valt passion, dold under en alldaglig yta.

En julmust från snabbköpet, en te från bibliotekets automat, pausläsning i en diktsamling, kväll som faller utanför. Rufsigt hår, inget smink, inga andra människor.

Det är själva essensen, den går att utföra på så många platser, den kräver så lite och samtidigt en envis beslutsamhet, att tillåta sig att ta det på allvar.
Trots undran över vem man är, som lägger så mycket tid på något för sitt eget höga nöjes skull.

Men människor bygger bomber och släpper dem på varandra –
vad är det då, i jämförelse, om jag sitter några timmar i studierummet på Mariehamns stadsbibliotek och är lycklig.

*

Här är förresten en spellista som utgör soundtracket för min romanvärld. För så är mitt skrivande, musiken som representerar världen blir ett sätt att bygga tonen. Flummigt kanske, men det får de tvara.

Det var bara det jag ville berätta. Vi hörs en annan dag.

Läs mer:

• köpa tid. (om en skrivledighet för många år sedan).
• Låtar, 2023: Into the fire. Om att sätta igång med det här projektet.
•  bitar och delar. små utdrag ur mitt skrivprojekt.
• min helg. oktober 2024.
• höstskrivet.