Dopparedagen.

Så kom den, julafton. Kanske spelar den roll för dig eller kanske spelar den ingen roll alls.
Kanske är den inte som du tänkt dig, som du skulle önskat, kanske är den en sveda i huvudet som det kan bli med saker som händer varje år. Man jämför med hur livet var för ett år sedan, för två, för tio, man bär hela sin existens och dess oväntade förvecklingar på sina axlar och undrar varför man inte tagit vägen dit man skulle.

Kanske är du på precis rätt plats, äntligen.
Kanske var dina rätta platser aldrig samma som alla andras.
Kanske hade du önskat att de var det.

Kanske kryper förväntningarna under huden, kanske får de dig att vilja krypa ur ditt eget skinn.
Kanske ligger år av besvikelser mellan dig och människorna du möter, kanske finns det minnen som är decenniegamla som bubblar under ytan, men det var länge sedan nu, och barnen barnen barnen, glöm det gamla, ta en knäck.
Kanske vill du föra ett samtal som aldrig kommer att bli av.

Kanske är du lycklig, kanske tindrar du, kanske andas du ut.
Kanske far tanken genom huvudet att såhär bra kan inte en jul få vara, det brännande i de lyckliga ögonblicken, hur flyktiga de är, hur det gör ont att veta att de kan försvinna.

Kanske är det en jul utan barnen och du saknar dem, kanske är det en jul utan barnen och du undrar: får det kännas såhär skönt.

Kanske är du inte så mycket för allt detta känslomässiga.
Kanske tänker du: maten är god och granen är fin och imorgon är det dags att städa, och så är det inte mycket mer än så.

Kanske jobbar du, och längtar hem.
Kanske jobbar du, och tänker att det är det bästa som kunde hända.

Varje liten dag ska man bära i sitt liv, den här och alla andra dagar, man kan få bottna i ögonblicken av välbehag, man kan få sörja avståndet mellan det man önskade och det som blev, man kan få stå en stund i de trivsamma ögonblicken utan att de behöver trasas av oron för det som komma skall. Varje liten dag kommer att passera, varje litet ögonblick utgöra en del av en helhet. Man kan välja vilka ögonblick och vilka dagar man lägger tyngdpunkten vid, vilka scener som får ingå i berättelsen man skriver om sig själv.

Var du än är, vad du än gör, och hur det än känns, önskar jag dig en god jul.
Jag önskar den från en bra plats, den bästa platsen: i ett eget rum med en kopp kaffe och min värld av ord.
Kanske är det berättandets största styrka: att man kan bära med sig det vart som helst.
Jag hoppas att du också får en plats som känns som din, om än bara i huvudet.
Ett varande att bära tillvaron i.

God jul!

Läs mer:

• Måste inte. Måste inte, behöver inte, borde inte göra någonting.
• Påskdagen. april. 2022. Ett par lila skor, livets förvecklingar.
• Dagbok från en annan stad, ett gammalt jag. 

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Facebook.