Dagen före

Det är dagen före julafton.
Igår åkte jag färja, buss och tåg och läste igenom hela mitt bokmanus så långt från början till slut.
Idag öppnade jag ett nytt dokument för att skriva ett antal scener som saknas. Ett antal scener, säger jag och det låter som om det bara är sluttampen.
Det är inte bara sluttampen.
Man (jag) kan på tusen sätt försöka räkna ut hur långt jag har kommit och hur långt jag har kvar. Men jag pulsar i min text som jag pulsade i snön på långpromenaden. Det jag vet är att om jag fortsätter att arbeta med den kommer jag framåt.
Någon gång är jag framme, för varje stund närmare än vad jag var förut.

Jag är ingen rolig julperson. Ingen rafflande högtidsmänniska. Jag vill mest vara ifred och göra mina saker och leva mitt lilla vardagsliv.
Som tur är har vi andra som vill och kan göra det extra.
Att göra varje vardag kanske har kvalat in mig till att få gömma mig med min text, och mina tankar.

Om jag lyckas med det jag önskar kommer jag att lämna den här julhelgen med väldigt mycket rå text. Scen efter scen efter scen av den delen av berättelsen jag inte riktigt insett skulle ta så stor plats, skulle behöva så mycket gestaltning.
Så kan jag inleda det nya året med pussla, putsa, foga samman.

Men då måste jag säga hejdå, då måste jag lägga på ett kol och ge mig hän.

Vi hörs på andra sidan julen!
God jul.

Läs mer:

• Dopparedagen.
• Afton.