sånt som inte får plats i andra kategorier

29.

december 2, 2021

Något jag aldrig förstod när jag var yngre, när jag var tretton-fjorton-femton och försökte förstå hur jag skulle orka växa upp, var hur intressant vuxenlivet kan vara.
Jag tänkte att vuxenlivet antingen skulle vara lätt eller så skulle det vara svårt. Om det blev svårt fattade jag inte hur man skulle orka med det, och lätt kunde jag inte föreställa mig att det skulle bli om man var som jag.

Världen blir så ödesdiger om den bara byggs av dikotomier, om allt som finns är svärta och längtan efter ljus. Jag trodde aldrig på de som sa att det finns en njutning i gråskalor och nyanser, jag trodde det var något folk sa för att låtsas att det inte var hemskt att åldras. Jag trodde det var lögn lika mycket som jag trodde att det var lögn när jag var barn och vuxna påstod att de inte tyckte om en efterrätt för att den var för söt. Uppenbart fejkuttalande för att lura barnen att inte äta, ingenting kan väl någonsin vara för sött?

Men idag fyller jag tjugonio och älskar mustiga efterrätter med bara lite sötma. Kräver något surt som balanserar upp något om det är för sockrigt, vill ha starkt kaffe till om det är för sött. Jag känner nyanserna i mellanrummen, ögonblicken då det varken är det allra mörkaste eller det allra ljusaste, det är som att ha lärt sig att känna smaker i mat man aldrig anade förut. Det är djupet som tar maten till nästa nivå. Det är att kunna sörja och samtidigt veta att det kommer att bli bra, att skratta och ha vettet att njuta av det,  att kunna bli rörd. 
Det är att kunna få ron att iaktta andra när man är mindre upptagen med hur man själv betraktas.

Något jag aldrig förstod när jag var yngre var hur långt nyfikenhet kan ta en i livet. Hur mycket det kan kompensera för andra saker – bristande organisationsförmåga, blygsel, ett oroligt sinnelag, sådant som är svårt. Nyfikenhet ger underhållning på vilken plats man än hamnar, nyfikenhet ger nya livssspår man aldrig väntat sig.
Det finns många saker jag fått som jag borde vara tacksam över, många saker jag hoppas att jag aldrig glömmer att de inte är en självklarhet att få i ett liv, många saker som blev så mycket bättre än vad jag känner att jag hade kunnat begära.
Men kanske är jag mest tacksam över nyfikenheten. Den är ett sådant ess i rockärmen, en sådan skattgömma i garderoben.

I tider som är oklara, i en värld som ständigt påminner om hur svårt det är att planera för någonting, i mörka morgnar som aldrig tycks gry innan de skymmer, finns en tröst i det.
Att det som ligger framför kanske inte kommer att vara lätt.
Men det kommer inte att vara ointressant.

Läs mer:

  1. 28. Ung&begåvad aldrig så viktigt ändå.
  2. 25. Alla scenerna som inte var vändpunkter, bara liv.
  3. Pang pang blåste du tills bubblan sprack. (Ett inlägg från dagen jag fyllde femton, var tvungen att ta med det för att det var så gulligt och exalterat och osammanhängande och känslostormande på ett sätt som får mig att uppskatta gråskalorna i att vara vuxen ännu mer…)

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin  och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.

+20

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply Linnea december 2, 2021 at 2:56 e m

    Stort grattis till dig, Ulrika! Och tack för den här läsvärda texten!

    0
  • Reply sardellen december 8, 2021 at 1:34 e m

    grattis! och alltså, om jag ska skriva exakt vad jag tänker (triggar varning):

    Du har hunnit så mycket! fött tre barn, börjat din ST, skrivit en roman. Vi är nästan lika gamla, vad har jag gjort? Gud, detta var verkligen det mest självcentrerade grattis du kommer få i år. Men, alltså: är bara så imponerad. Hoppas du kan ta in vilka otroliga prestationer du har bakom dig. Kanska ännu mer spännande saker framåt men, hoppas det finns en lite strimma av: “wow, vad nöjd jag är” i dig.

    det här kanske bara var gränsöverskridande och jättesvårt att ta till sig. Eller? Hur landar detta i dig? Jag tänker att folk måste säga såhär till dig hela tiden.

    +1
    • Reply Ulrika december 10, 2021 at 1:14 e m

      tyckte om din kommentar! och tyckte inte alls den var gränsöverskridande! (eller egotrippad, det är ju sjukt intressant med någon som reflekterar vidare från ens egen text?)
      Och jo alltså du har ju rätt i att det dyker upp ibland, inte lika ofta längre dels för att jag blir äldre så vid en ytlig anblick blir det inte lika exceptionellt (typ tre barn och en läkarexamen blir ju mer udda när man är 23 än när man är 29 och kommer vara ännu mindre anmärkningsvärt när jag är 39, om man liksom inte gräver i barnens ålder och exakta statusen i karriären osv och det är det ju färre som gör vid ett korts amtal). Men kanske framförallt för att jag mer sällan är i sammanhang där man pratar om ålder? Vilket alltid gör mig lite fundersam och självifrågasättande när jag lägger upp sådana här inlägg där åldern framkommer. vad är det jag egentligen vill uppnå? att få folk chockade över vad jag har åstadkommit? att någon ska skriva exakt det du skriver till mig nu? och så vidare. Tror känslan är som om man är JÄTTEVACKER och lägger upp en selfie på sig själv – ett ganska naturligt och vanligt beteende (summera i samband med en födelsedag och då ange sin ålder, visa upp en bild på sig själv i vår moderna selfie-instagram-tid) blir som ett statement, man kan inte låtsas blygsamt omedveten om det man har.

      Men för att svara på det du faktiskt skriver: jag önskar att jag tänkte och kände så. Jag kan ibland känna bekvämligheten som kommer i att ha vissa yttre statusfaktorer i de områden folk ofta frågar om för att pejla av vem man är. typ “har ett riktigt jobb” och “har bildat familj så ingen behöver fråga mig när jag ska göra det”. men mitt impostor syndrome och mina mindervärderskomplex mot exakt allt och alla gör mig oftast mest obekväm med folks beundran. har till exempel sjuka mindervärdeskomplex mot dig för att du “är en riktig läkare” (jag är ju bara fejk, och skulle aldrig kunna jobba på danska eftersom jag egentligen inte kan något och att då praktisera detta jag inte kan på ett främmande språk vore omöjligt), “går på coola fester” (det gör man självklart om man bor i Köpenhamn), samt “skriver på riktigt” (eftersom du läser skrivkurser). Så oftast vill jag bara säga “jo det verkar som en massa saker men du förstår inte hur dåligt det egentligen är, och även om det är bra spelar det ingen roll, för det kommer till ett jävla pris typ att inte ha fått följa en standard-livsbana för i vilken ordning man ska leva sitt liv, så det är sjukt ovärt jämfört med att till exempel få vara normal.”

      Men jag jobbar på det! Att någon gång ha den där nöjdhetsstrimman.

      0
  • Reply sardellen december 19, 2021 at 9:19 e m

    Åh läst ditt svar ulrika. Finns så mycket att säga om att jämföra sig. Det är så intressant hur annorlunda ens liv ser ut utifrån.

    0
  • Reply Elisabeth januari 2, 2022 at 10:05 f m

    Vilken trösterik tanke! Även om livet innehåller mycket som är svårt, omständligt, tungt, uttröttande, slitsamt, osv, så är det ju faktiskt aldrig ointressant… Jag har nog också glädjen att ha en naturlig fallenhet för nyfikenhet, men har aldrig tänkt på det. Tack för detta inlägg!

    0
  • Leave a Reply