En fördel med att de är tre är att det oftast är åtminstone någon som är glad.
När en tvååring slängt sig på hallgolvet och vrålar för att hon inte får gå ut i oktoberkvällen i bara blöja och stövlar. Och den äldsta fylld av sexårstrots står och rycker i den låsta dörren. Förklarar att man är den elakaste mamman som något barn har haft och att hon ska ta lillasyster med sig och rymma till lekparken (Vi kan sova ute, det är bättre än här).
När fyraåringen, helt oberörd av sina systrar, kryper upp i ens knä, pussar ens kind, berättar sina historier.
Jag är kär i en flicka, säger han, hon åker på min motorcykel. Vi åker till sjukhuset, vi åker till stan, vi åker till havet ibland.
En ö av lugn i ett hav av kaos.
När storasyster skvallrar på mellanbror, ett gastande MAMMA! HAN KASTAR NER SIN KORV FRÅN BALKONGEN!
Och knappt har man hunnit dit för att få inspektera den där ensamma prinskorven som vilar i gräset nedanför, innan storasyster fått en örfil från en sårad bror. Som trodde att de var kumpaner, partners in crime. Och nu detta svek och fighten är igång. Man måste bända isär dem med kraft innan någon blir skadad.
Då behöver man en travande tvååring som spankulerar ut på balkongen, till synes oberörd av slagsmålen. Som sjunger raaaain raaain go away come again another day trots att solen skiner över både korv och gräsmatta som aldrig förr. Den lilla rösten som tar i så att den spricker på de ljusaste tonerna, som hos en målbrottspojke.
Och så eftermiddagarna när ingen är glad. När alla slåss och alla skriker och ingen vill mutas med samma film som någon annan.
När jag undrar: hur kunde jag ta allt detta vatten över huvudet, det enorma ansvaret.
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket och hur kunde jag tro att detta skulle vara en rimlig barnabörda.
Och sedan:
när tvååringen äntligen är lagd medan de stora ser på film i sitt rum. När jag kommer upp till dem, ser att fyraåringen dragit fram täcke och kudde, somnat själv på golvet.
Och vi blir stående och ser på honom, jag och hans storasyster.
Som man blir stående och ser på barnen när de somnat. Ömheten aldrig någonsin så stor som när de ligger så försvarslöst.
När hon känner det där lika starkt som jag – när hon lutar sig fram, kysser hans kind, säger:
”Åh lilla älsklingen. Jag ska älska dig. För alla mina liv.”
Det är ju högvinsten.
Liknande inlägg:
+1
6 Comments
Thank you for all of your hard work on this web site. My niece really likes carrying out investigation and it’s easy to see why. We hear all relating to the lively manner you give advantageous guidelines by means of the web site and as well as foster response from website visitors on this content then my princess is undoubtedly studying a lot. Take advantage of the remaining portion of the year. You have been doing a first class job.
I must show my appreciation for your kindness in support of individuals who have the need for assistance with your situation. Your personal dedication to passing the solution all-around appeared to be wonderfully functional and has continually allowed most people much like me to get to their targets. Your personal insightful tutorial denotes so much to me and much more to my peers. Many thanks; from each one of us.
I as well as my friends ended up reviewing the best information located on the website while unexpectedly I had a horrible feeling I never thanked the web blog owner for those techniques. All of the young boys became as a consequence glad to read through them and have in effect surely been taking pleasure in these things. Appreciation for actually being really helpful as well as for choosing such essential tips millions of individuals are really needing to discover. My sincere regret for not expressing appreciation to you earlier.
I want to point out my affection for your kind-heartedness for those who really need assistance with this one niche. Your personal dedication to getting the message around came to be wonderfully interesting and has regularly empowered professionals much like me to achieve their targets. This valuable tips and hints implies much a person like me and substantially more to my peers. Thanks a ton; from all of us.
[…] dök det upp som ett Facebookminne att det är fyra år sedan jag publicerade det här inlägget. Om en skara om tre, om fördelarna med att mängden gör att det oftast finns någon som är glad […]