”Jag kom inte hit för att tänka. Jag kom hit för att dränka alla tankar i solskent saltstänkthet.”

 

Och nu är jag hemflugen från där jag var (på en ö i Tyskland där det fanns en lustig nunna och jag jagade efter eldflugor som visade sig var iphones i mörkret, kan berätta mer någon annan gång). Och skrev idag de sista raderna på boken, efter att ha gjort omskrivningarna som förlaget föreslog. Snart kan jag inte omarbeta den här boken mer – för varje omarbetning blir den ytterligae lite mörkare, lite mer tillskruvad, och snart orkar jag inte med den längre. Det börjar ligga för nära. Jag vet så väl hur alla de personer som finns med i den fungerar, och jag vet så väl hur mycket de lider, och jag orkar inte med hur de fattar fel beslut och gör sig själva illa.

 

Vi håller tummarna för att det blir ett bokkontrakt av det hela till slut, med andra ord. Och i väntan på det tycker jag att ni ska lyssna på musiken ovanför. Om min bok var en enda sång, skulle det vara den där (och i precis den där versionen, jag föredrar det arrangemanget och när den sjungs av en kvinna).

 

Nu ska jag möta min dotter, min son och min man som kommer med ett tåg till mig. Samt försöka ruska av mig den där boken ett tag. Den börjar liksm krypa in under skinnet på mig.