sånt som inte får plats i andra kategorier

Knark

juni 5, 2013
Igår tror jag att jag fick det där de kallar för runner’s high. Fast kanske hade walkers high varit en bättre benämning, med tanke på att det skedde under ett Indoor Walking-pass.
 
Det var fyra minuters technotranceremix av någon dålig plastpoplåt och mellan basen och pling-plong-spraket hittade jag krafter jag inte visste att jag hade och plötsligt var jag inte en del av min kropp eller kanske var det min kropp jag var mer än något annat och det kan ha funnits mjölksyra men jag kände det inte och mitt hjärta dunkade men det kunde lika gärna ha stått still och tiden gick snabbspolat och i slow motion samtidigt.
Och jag blundade, utan att märka det, och tänkte att det här kunde jag fortsätta med hur länge som helst. Fem pass till och inget kunde besegra mig, jag skulle aldrig kunna stanna den här superkroppen jag begåvats med.
Sedan tog låten slut och jag öppnade förvirrat mina ögon och jag förstod att det var de här ögonblicken man ständigt ska hoppas på att få uppleva när man går och tränar, ungefär som man längtar efter den där miljonvinsten när man skrapar triss.
 
Efteråt var jag tvungen att konsumera stora mängder bananmuffins för att ens halvt om halvt kunna hämta mig från upplevelsen.
0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply