Afferens

De här studierna äter upp mig ibland.
Ibland önskar jag att jag hade varit mer strukturerad, organiserad och hyperfokuserad, på det där stabila sättet. Att jag hade vetat att de här timmarna om dagen pluggar jag och då gör jag klart såhär många målbeskrivningspunkter och sedan sätter jag mig och ägnar mig åt det som är mitt riktiga liv.

Det var så jag trodde jag skulle bli av den här utbildningen, därför jag inte började plugga typ, fysik. Jag trodde att jag skulle vara lite lagom halvintresserad, att det mest skulle vara utantillnnötande och att jag skulle släppa plugget när jag var klar för dagen.

… Men jag är ju Ulrika. Jag fungerar inte riktigt så. Jag är inte organiserad och strukturerad för fem öre. Jag är tusen saker samtidigt, jag blir så exalterad när jag väl är inne i något att jag vägrar släppa det fast jag verkligen borde, jag blir så frustrerad när jag inte förstår att jag slänger igen boken och förklarar att jag ska hoppa v den här jävla utbildningen för jag kan ju ändå inte allting jag gör alldeles direkt och jag vägrar stå ut med förnedringen i att behöva ÖVA på något.
Framförallt om det ändå inte blir helt perfekt.

Och om kvällarna har jag svårt att sova för att jag ligger och tänker på njurarna. Vad är det för himla beteende, egentligen?

Jag hade så gärna varit en organiserad Ulrika, men varje gång jag försöker är det som att livet tappar hela sin rolighet. Jag blir så mycket hellre desperat för att allt är kaos än uttråkad för att allt är ingenting.

I helgen ska jag försöka ta ledigt, skriva brev och städa mitt arbetsbord. Jag skriver aldrig breven jag vill skriva och jag städar aldrig mitt skrivbord. Det är nog det absolut sämsta med att vara jag.