sånt som inte får plats i andra kategorier

Disciplin

oktober 30, 2010

Pojkvännen är på utbildning och skjuter, så jag är ensam hela helgen. Eller ensam är jag ju inte, vi har en inneboende i lägenheten, en barndomskompis till pojkvännen, så naturligtvis har jag möjlighet att fylla mina dagar med diskussioner kring allt från näringslära och Lady Gaga till hur det egentligen kommer att bli nu när NASA sagt att de ska kolonisera världsrymden.

Men framförallt fylls helgen av en galen disciplin. Jag har varit ett hormonmonster de senaste dagarna, kanske kopplad till mina p-plåster, eller kanske bara beroende på att jag faktiskt bara är sjutton år gammal, trots att ingen förstår det. När jag blir hormonell känner jag mig obalanserad i hvuudet, okontrollerad, och som om den smarta Ulrika egentligen sitter utanför min egen kropp och bekymrat betraktar galenskapen, men oförmögen att styra något av det.
Då brukar jag kompensera med stenhård disciplin. Tydliga regler för vad jag ska och måste göra. Försöker hindra hormonmonstret att få utrymme.

Vilket i det här fallet innebär att jag gick upp sju imorse (efter att ha lagt mig tidigt såklart, får jag ingen sömn blir jag galen), och att jag har suttit och arbetat med boken i princip hela dagen.
En gång i tiden hade det kunnat vara en varningssignal när jag började göra sådana där saker. Jag har erfarenheter av att bränna ut mig – för snart ett år sedan pluggade jag tretton timmar om dagen enligt desperata galna scheman.
Men det är ingen fara nu. Jag lägger in små pauser. Pauser för att vila. Pauser för att ligga och läsa. Pauser för att sitta och tjuvkika på mina grannar genom fönstret. (mittemot mitt fönster ligger nämligen några läögenheter, det är väldigt spännande att spana på folket mittemot). Och pauser för att promenera, längs älven, i timtal.

Normala människor gör nog dock annat på sina lördagkvällar än att arbeta på en bok och lägga sig typ tio för att kunna gå upp nästa morgon för att fortsätta jobbet.
Jag är inte en sådan människa. Jag har insett att jag nog aldrig kommer att bli det, heller.
Jag känner mig ganska glad ändå.

0

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Anonym november 2, 2010 at 10:54 e m

    Det är väldigt skönt att du vågar gå ut med att du inte festar var fredag, för alla likasinnade människor! 🙂

    0
  • Leave a Reply