Silkessömn

Får inte sova som jag borde. Tippar på att jag är för stressad och spänd, kombinerat med tretton kilo extra kroppsvikt i form av mage som måste placeras i sängen någonstans när man sover och sådär. Två nätters dålig sömn följdes av en natts fruktansvärd, eller snarare omöjlighet att somna över huvud taget, så nu är jag hemma från skolan över dagen.
Jag vet, och har alltid fascinerats över, hur sunt det egentligen är att kunna acceptera sådana där saker, att göra det man kan för att förbättra men sedan ta det lugnt och allt det dr. Men det är svår att inte bli arg och ledsen, när jag för en gångs skull kände att jag börjat ligga ganska bra till i skolan, att det går framåt och att tentan kanske kommer gå bra, och sedan bara BAM ligga vaken och vrida sig halva natten som ett plågat djur och så missa föreläsningar för att man är för trött för dem och sedan plötsligt befinna sig i situationen att man nog ligger efter igen, snarare.

Jag antar att vissa dagar kanske man bara helt enkelt vill strunta i allt, och borde låta sig själv göra det. Lägga sig med en bok och frusna bär i en skål som karameller och bara skita i det, trygg i förvissningen om att det mesta, faktiskt, brukar lösa sig till sist.

Jag brukar ju alltid fixa allt, det är min grej.