Frankenstein

En särskild känsla uppstår när snö faller. Den kan vara svår att erhålla på andra sätt, även om man försöker.
Kanske är det snö i kombination med förkylning. Att ha haft en nästan konstant smärta i halsen sedan oktober. Att aldrig bli pigg. Eller bara det faktum att man har tillbringat morgonen med att sitta i en bubbelpool.

När det doftar klor om håret är världen alltid lika lustigt omärklig, och ord pulserar i hjärnan som all begåvning man aldrig hade. Jag har favoritfraser, och favoritfraseringar. Det finns mail man borde svara på, av både privat och professionell karaktär, och det finns saker man önskade att man aldrig har sagt.

Och jag dricker varmt vatten, för jag vågar inte fråga människorna i köket – vi är ju en så liten skola, har kök i stället för matsal eller dylikt – om de är klara med sina tekulor.
Det är jag i mitt nötskal, mina vänner. På det hela taget skulle jag säga att det här egentligen är en ganska vacker, förtrollande dag.

Själva ordet philadelphiaost är nästan lika vackert som fenomenet.
Scones.
Åh.
Jag tycker om vackra saker.