we’ll meet you after school like gorillas without rules

Jag älskar att drömma.
Jag hade en vän en gång som sa att den bästa delen av hans liv var när han sov, och jag tycker fortfarande att det är tragiskt för att det är så tragiskt men jag kan förstå principen.

Drömde mycket inatt. Inget fantastiskt i sig men själva känslan var underbar.
Drömde att det var skärtorsdag men att vi skulle ha poesikväll på Spunk, fast den inte skulle vara igen förrän veckan efter påsklovet. Jag hade glömt att ta med mig mina dikter, så jag satt och funderade på om jag skulle försöka be mina föräldrar att maila eller hur jag skulle göra.
Hörde sedan T., och en annan, okänd människa prata om Spunkare, de satt inne i Ribbstolen för den som är bekant med rummen och var de ligger på Spunk. De pratade om en annan Spunkare, som är Hanna vän för övrigt.
”Alltså, hur går det med tjejerna för honom då?”, sa T.
Synvinkeln i drömmen ändrades, lite som en film i stil med Amélie, och man fick se Hannas-kompis-spunkaren dansa runt på rosa moln med en massa tjejer.
”Jorå. Det går nog bra för honom.”
Paus. Jag satt och undrade om jag kanske borde strunta i att tjuvlyssna. Övervägde det nog inte på riktigt över huvud taget.
”Är Ulrika fortfarande kär i mig?”, sa T. Och höll en liten monolog om det hela. Och jag satt och tänkte att hade jag fortfarande haft några känslor kvar för någonting i mitt liv hade jag nog blivit väldigt arg, för att han hade så fel. Men nu bara log jag och ryckte på axlarna.

Vi bestämde att vi inte skulle hålla poesikvällen i alla fall. Folk hade ställen de måste gå till, det var ju skärtorsdag. Min granne Jolanta, som av okänd anledning var där, kom fram och frågade mig hur långt det var tills nästa buss skulle gå. Vi krånglade ett tag med busstidtabellen, som jag hade i fickan (? jag använder ALDRIG busstidtabeller som inte är vid hållplatsen eller på internet. skumt. Men drömmen hade väl i och för sig ingen brist på absurda inslag.), och som jag också höll upp och ner. Hon bestämde sig för att ta bussen om en kvart. Jag bussen om fyrtiofem minuter, för att gå till konsum med Bea och några andra.

Ett återkommande tema i mina drömmar är uppenbarligen att placera ett konsum alldeles intill centralen. Och jag har liksom inte ens handlat på ett konsum i år. Varför inte ett Ica? Drömtolkare, förklara.
Vi gick i alla fall till Konsum, där vi drev runt. Bea berättade slutet på dialogen mellan T. och den andra människan för mig, av någon anledning hade jag inte lyssnat. De hade pratat om min blogg. Som alla andra människor som någonsin tror saker om mig.
När jag kom ut från Konsum stod två killar i helvita hiphoparkläder och bling bling och stirrade på mig. Jag stirrade tillbaka och gick en omväg för att fortsätta stirra på dem. De började skratta jättemycket, men det var på ett snällt sätt. Jag skickade dem en slängkyss.

Jag satt ett tag med en bärbar dator på centralen och tittade på en ny, och mindre läskig videoversion av ”Marina Gasolina” (den läskiga videon jag lade ut några inlägg ner). Sedan åkte jag ut med en nattbuss till Tomtebo, där jag bodde när jag var liten, fram till tioårsåldern sådär. Det ligger ganska nära Sunnersta, och när jag åker dit nu är det väldigt mycket minnen och det är nästan lite ångestframkallande men också trevligt. Vi vill ju alla söka vårt ursprung, eller något.
Väl framme i Tomtebo hittade jag i alla fall en uppblåsbar leksak som såg ut som en skolbuss, med trampor som man kunde ha för att driva den framåt. Stor, fet och knallgul. Och fast det var en barnleksak kunde jag använda den. Jag hoppade runt på den, för den studsade lite som en studsboll, men trampade också. Sedan gick jag och skolbussen runt på stigar och vägar som jag minns från min barndom.
Jag undrar om jag var hög i drömmen (eller i verkligheten) eller något, för sedan mötte jag en verklig skolbuss, en sådan här klassisk gul och fin The Sims/Simpsons/Usa-skolbuss, likadan som min uppblåsbara fast äkta och i naturlig storlek. Och det var seriöst det roligaste som någonsin hänt mig, eller det var så jag betedde mig i drömmen i alla fall. Jag kiknade av skratt, gick fram och tillbaka på vägen så att skolbussen var tvungen att bromsa in för att jag gick rakt framför den.

Sedan gick jag runt i gryningen och hade ont i magen och mådde illa.
Och sedan vaknade jag.