12 år.

För tolv år sedan vaknade jag av att mitt vatten gick, en förlossningsstart som på film fast det oftast inte börjar så, och det var dags för mig att bli mamma.
Nu har jag en flicka som är så stor.

Hon har en stadighet, en förankring i tillvaron, en vaken blick, en självklar världsbegriplighet.
Jag minns så väl när jag själv var tolv, hur lite jag förstod hur världen hängde ihop, att snubbla runt i den. Det var lätt att förstå ord och formuleringar, matematik, språk. Det var svårt att förstå hur man skulle stå i kön på lunchrestauranger (betala eller hämta maten först?), hur det alltid blev fel proportioner på tyget man mätte upp i syslöjden fast man försökte, vad framtiden skulle innebära. Jag gick ofta vilse, det gör jag fortfarande, som om min hjärna är i 2D och världen i 3D och det blir omöjligt att orientera sig.
Hon är inte som jag.

Hon hittar bäst av alla i vår familj, vet alltid vägen och genvägarna och hennes genvägar är inte senvägar, hon förstår hur allt hänger samman.
”ÄR DU HELT SÄKER PÅ ATT MAN VERKLIGEN KAN GÅ DEN HÄR VÄGEN”, säger jag då och hennes syskon säger åt mig att hålla tyst och följa med för jag vet inte bäst, du kanske är bra på ditt jobb och så men inte på det här, och hon skrattar bara åt mig, hur kan jag inte se det hon förstår med självklarhet.

Hon har träslöjd som ett av favoritämnena, är snabb och trygg, förstår hur man ska vrida och foga samman, jobbar på, lugna händer. Kanske visslar hon när hon gör det, hon visslar alldeles klart och starkt. Hon talar ofta så varmt om de vuxna i skolan, relationerna  viktigare än teorierna, hon lär sig om världen genom att utbyta erfarenheter med andra människor, inte att läsa i en bok.

En gång när vi skulle resa med båten drog hon fram en bagagevagn att lägga väskorna på, en sådan som finns på flygplatser. Jag hade aldrig över huvud taget sett att de finns där. Där jag ser en hög med stressande detaljer som ska fogas samman – räkna barn och väskor, fram med QR-koden och scanna fort, fick vi ut matbiljetten ur maskinen, LILLA GUBBEN GLÖM NU INTE DINA VANTAR PÅ BÄNKEN – ser hon det stora systemet.
”MEN KAN MAN TA MED BAGAGEVAGNEN ÄNDA IN PÅ BÅTEN, EXAKT VAR SKA MAN LÄMNA DEN INNAN MAN LYFTER AV VÄSKORNA OCH GÅR IN I BÅTEN, ÄR DET INTE BÄTTRE ATT VI BARA GÖR SOM VI ALLTID GÖR”, sa jag med tunnelseendet som drabbar mig vid resa. Kanske för att jag är ensam med tre barn, kanske allra mest för att jag är jag.
Hon stod stadig och nöjd lutad mot vagnen, tålmodig med min hysteri eftersom hon visste att hon redan vunnit och att det var en tidsfråga innan jag förstod det.
”Jag har redan pratat med personalen”, sa hon lätt, ”jag vet hur allt funkar. Dessutom ser man barnen bättre om man går med en sån här.”
För så är hon såklart, älskade Storasystern, medan jag fumlar med mailet med bokningsbekräftelsen har hon redan snackat runt, kollat läget. Medan jag räknar in alla ungar går hon redan nöjd med bagagevagnen, full överblick, nöjd som bara den med koll kan vara.

Min stora flicka, i köket. Bakar sina paradkakor, lagar en soppa.
Min stora flicka, när jag kör bil, plötsligt säger hon:
”Du kan svänga av där åt höger, där finns en mötesplats”, när vi får ett möte på den smala skogsvägen på väg till scouterna.
När jag kör bil, plötsligt säger hon i en krånglig korsning:
”Du kan bara fortsätta köra, de har väjningsplikt.”

Min stora flicka, åren gick inte fort, det känns som en mycket lång tid sedan jag fick mitt första lilla barn, ett helt liv sedan dess.
Men jag trodde nog då, att jag hade tid att hinna bli någon annan, hinna bli bättre, innan mitt barn var stort nog att kunna se alla mina svagheter.
Istället blev läxan en annan:  att målet inte är att bli någon ny, utan att förvalta det man har.

Allt hennes vackraste vill jag dra ut i ljuset, lysa på när tvivlen kommer som hör åldern till oavsett om man är som jag eller som hon.
Något man hade kunnat säga, både till henne och till mig: titta, vad mycket hon kan! Titta, vad bra det kan gå.

Läs mer:

• 11.
• Nio.
• Nio och ett halvt.
• Sjuårsdagen.
• Begynnelsen.
• teveshopsungarna.
• Tiden T.
• Hon som kom.

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier och följ mig gärna på Facebook  för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.