Nettelblad

skrivande, böcker, resor. och tre små barn.

Söndagsplock vecka 21

Därute är majkvällens sol gyllene, balkongdörren står öppen, det blev så varmt härinne, snart blir det för svalt igen, kvällarna är ju inte så varma i år, man förleds av solens intensitet, och dofterna som doftar som maj ändå. Gräs fortfarande fuktigt av morgonens regn. Mattor av vitsippor, det söta som slår emot en när man cyklar till dagis. Vind med lukt av hav.
Har inget problem med kyla om doften är den rätta.

Nu några saker man kan roa sig med. En söndagskväll eller under den vecka som kommer, till exempel.

Ett podcastavsnitt
Podcasten Kapitalet har gjort det igen. Älskade deras nyliga avsnitt Guldnumret. Om jakten på bra telefonnummer, kärnfysiker som blev pokerspelare, svarta marknaden för de bästa sifferkombinationerna.

Ett recept
Men vad ser vi då på denna sneda bild, som hämtad från ett försök till matblogg typ 2006? Våfflor, men inte vilka våfflor som helst utan potatisvåfflor från kokboken Mega Vego. (Ska visst finnas en app också, om man är lagd åt det hållet). Receptet lägger jag inte ut här eftersom det inte är mitt, men kan generellt ge ledtråden att man kan riva ner allt möjligt i våfflor utan att det märks annat än i näringsgrad. Potatis, morötter, mosade linser, sådana saker.
Hur det här kunde vara den bästa bilden jag tog på de där våfflorna? Tja, jag är ingen matbloggare, varken anno 2006 eller nu, och jag var hungrig. Barnen också.
PS där bakom ser ni en chili. Chiliplanterande har jag ju skrivit om förut. Men inte tror ni väl att det där är chilin jag planterade i mars? Nej, den där fick jag av en bekant när den redan var lite halvuppvuxen. De stackars marsfröna kämpar fortfarande hårt för att växa upp till rejäla plantor, som om de känner ett instinktivt motstånd mot ett liv med mig och min avsaknad av gröna fingrar. Sköra och med anknytningsstörning är de, mina från-frö-chiliplantor, de kom till någon som kanske ännu inte var redo för uppdraget.
Men egentligen ville jag ju bara säga: potatisvåfflorna var ett uppskattat recept.

En bok
Och här har vi en bild med knivskarp skärpa…
Jamen försök själva fotografera en bok medan någon skriker att om jag inte hämtar en extra kudde till sängen just nu kommer denna Någon att rymma ut genom dörren och sova på gatan hela natten, men bara efter att ha ringt på dörrarna till alla grannar och visat att Någon är alldeles naken och hur ska de DÅ tänka att barnen har det, i det här huset?
Som tur är ska jag skriva ett alldeles eget, längre inlägg om den här boken när jag läst ut den, för den är så himla rolig och smart och bra. Älskade norska Nina Lykkes Nej och åter nej och när jag fick veta att hon kommit med ny som dessutom handlar om en läkare på vårdcentral blev jag extatisk. Här är humor med svärta (den bästa sortens humor). Det är kraschade äktenskap, livet som rasar, och moraliska diskussioner med ett plastskelett. Skrattar högt på offentlig plats när jag läser denna. När gjorde man liksom det sist?


En produkt
Tänker ofta på mitt barnomhändertagnade som man tänker på bra rehabilitering. Att det handlar om att lära dem att göra saker själva, istället för att bara göra det åt dem, det blir bättre för alla, men det kräver rätt verktyg. Så analogt med att ge någon hjälpmedel för att kunna börja gåträna köpte jag små barngalgar på Clas Ohlson för att hjälpa barnen med rutinen att hänga upp kläderna för morgondagen varje kväll. Den där stången i en av våra garderober i barnrummet är alltså i barnhöjd, så de kan själva lyfta rena kläder ur korgen i en av garderoberna och hänga upp dem, eller hänga upp dagens kläder om de ska ha samma imorgon. Galgarna var i ett trevligt material också, extremt ohalkigt, så det var väldigt tacksamt att hänga kläder på.  DET VAR SUCCÉ. Fokuset var totalt, stoltheten i deras blick smälte vartenda buttert litet modershjärta i rummet. (Bara ett, förvisso, men vilket hjärta ändå).

En låt
Lyssnar på Demon Host av Timber Timbre på repeat.
Tycker den låter som ett försommarregn, som sommarnatten när den är mörk men ändå inte mörk, det där alldeles särskilda grå, som augustikvällar när det fortfarande är varmt men mörkret sänker sig snabbare än vad det hade gjort i juli och man inte riktigt längre vet om man fortfarande ska tro på en sommar eller förbereda sig för en höst.
Vet inte hur en låt kan låta så, men så låter den.

Ett blogginlägg
Älskar i allmänhet att läsa folk beskriva de olika delarna av sitt yrkesliv, och i synnerhet om det rör sig om ett yrkeskrivliv. Älskade således Ellen Strömbergs inlägg om att arbeta som författare.

Klart slut hej och tack för mig!

 

(sugen på fler tips? här:
Söndagsplock vecka 19
Söndagsplock vecka 20)

 

Föregående

Radio Barn

Nästa

BFF.

2 kommentarer

  1. K

    Haha. Jag vill också rymma ut huset, knacka på hos grannarna och skrika att jag är naken . Fantastiskt❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén