att skriva

Sommarskrivet

juni 29, 2024

Flora Wiström skrev om sommarskrivandet, det ville jag också göra.
För mig är skrivandet något att hela tiden förhålla sig till i varje förändrad situation. Så tror jag att det är för många som skriver eller vill skriva. När vardagsrutinerna bryts och jag inte kan styra den här familjen enligt samma inkörda livsscheman som vanligt behöver jag hantera att vi trots det behöver äta, sova och röra oss i vår familj. Och hitta något slags strategi för hur man till exempel är en vuxen på tre barn och man vill ha mat i magen och något slags ordning men utan att bli galen. Så jag behöver göra en plan för sommarlovsmaten.
På samma sätt (och kanske just för att inte bli galen…) behöver jag en strategi för mitt sommarskrivande.

Jag mår ju bäst av att formulera mig. Ännu mer när jag lever den här märkliga sommartillvaron, den som flyter ut i kanterna, där all struktur byggs av mig och där jag behöver anstränga mig för att träffa vuxna människor. (Tänk vad bra det är med arbete, ändå! Att man får gå någonstans och möta andra, att man inte behöver vara den enda som skapar världens ordning).

Och samtidigt är mitt sommarskrivande fyllt av så många förhoppningar, förväntningar.
Så gärna jag skulle vilja hinna skriva långt, obrutet, mycket.
Så gärna jag skulle vilja knåda något från 60 000 ords lös deg av flytande idéer, bygga ett romanutkast att på allvar redigera.

Hur det går med sommarskrivandet?
Nja.

Som ni kanske har märkt har jag bloggat mycket. På vår resa var det ett slags ersättning för att resa med en vuxen, det var där behovet av att reflektera kring upplevelserna fick sitt utlopp. Låg i någon soffa, på någon säng, bloggade från mobilen. Ett stökigt, lustfyllt, lite mindre kontrollerat skrivande, inspirerat. Det var underbart! Mer impulsstyrt mobilbloggande ska jag ta med mig, kanske även i höst?

Och så har jag fått ett skrivjobb, en längre text men inte för lång, autofiktivt men litterärt, arvoderat, seriösa personer som jag får arbeta fram min text med, deadline för första utkastet i slutet av sommaren. Perfekt för sommarskriv, så roligt och utvecklande och ser fram emot när jag kan visa er texten, någon gång långt in i framtiden.

Men romanen?
Romanen.
Här sitter jag alltså med typ 60 000 ord flödesskrivna idéer på ett första utkast och 5000 ord försök att bygga ett läsbart, redigerbart andra utkast och jag har inte rört det sedan vi åkte till Danmark och de veckorna har varit tillräckliga för att känna ett avstånd. Idag satte jag mig och läste igenom det jag hittills skrivit på andra utkastet och tänkte herregud vad långt det är tills detta kan bli något och VARFÖR ska jag hålla på? 

Jag tänkte:
Alla som kan skriva text kan inte skriva romaner, man kan vara en lycklig människa ändå.

Sedan tänkte jag att man lär sig något av alla processer, att man lär sig mer av processer man gör från början till slut. Att vad jag än tror om det här jag försökt skriva, hur skeptisk jag än är till att få fram en text som lyfter och känns och bränns, så är det lika bra att göra den från början till slut.

Jag ska försöka sitta med texten mellan en halvtimme och en timme per dag. Det fanns en tid när sådan skrivtid om sommaren var något jag behövde slita med näbbar och klor för att att få, och det är det faktiskt inte nu, inte som när barnen var mindre.
Å andra sidan sover de mindre, så jag har svårt att hinna skriva när jag är helt ostörd och ensam.
Men å tredje sidan (som mina barn ofta säger), så kan jag lämna hemmet och skriva på andra platser, de klarar sig hemma en stund.

Inget mål om att något ska bli klart, att det ska bli, bara vara i texten, vara i skrivandet, och se vad som händer.
Och avsluta med kursen Att skriva roman på Biskops-Arnö i juli/augusti. Som jag vann, i Solveig von Schoultz-tävlingen, en vinstkaramell att plocka fram nu långt senare när all annan uppståndelse stillnat.

Det får bli mitt sommarskrivande, jag hoppas det.
Hur ser ert ut?

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om skrivande och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna min Facebook-sida för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.

+35

You Might Also Like

9 Comments

  • Reply Ida juni 29, 2024 at 9:12 e m

    Vad kul med textuppdraget! Spännande att få se vad det är så småningom.
    Mitt sommarskrivande blir förhoppningsvis skrivpass tillsammans med vänner från skrivkursen som också behöver skrivrutin, en gång i veckan så ofta det går. Och annars hitta luckorna. Körde också en ”en mening om dagen”-utmaning i maj. Mycket bra strategi! En halv novell kom till genom att skriva en mening (som ju ofta blev fler) från mobilen i sängen när barnet somnat.
    Jag hoppas få en del gjort, och kanske tro att mitt kanske-eventuellt-romanmanus kan bli lite närmare ett romanmanus!

    +1
    • Reply Ulrika juni 30, 2024 at 12:31 f m

      så bra med andra som också vill komma in i rutinen. och mobilskrivande hade verkligen något, har ju aldrig kört bloggen från mobil tidigare och egentligen inget av skrivandet. ska se hur jag kan införliva de i det skönlitterära! heja oss!

      +1
  • Reply Hannas krypin juli 2, 2024 at 1:42 e m

    Nu i sommar har jag faktiskt blivit sugen på att skriva något. Jag får till mig rader och idéer ”från ingenstans”. Tyvärr så kommer idéerna alltid när jag inte har möjlighet att skriva. Typ i bilen eller i sängen när jag ska sova. Tänker ofta, det här är så bra så det kommer jag komma ihåg. Men det gör jag såklart inte….

    0
    • Reply Ulrika juli 3, 2024 at 8:12 e m

      Vad spännande! Jag tycker att om man har en skrivtid regelbundet så blir det lite som att äta måltider regelbundet. Man börjar bli hungrig till lunch för att man alltid äter då och man får lättare napp i sina kreativa idéer vid skrivtiden för då brukar man vara kreativ. Så fler idéer hålls fast om man börjar skriva tkr jag, även om de ofta kommer även vid andra tillfällen!

      +1
  • Reply Hanna juli 3, 2024 at 5:49 e m

    Åh vad spännande med kursen! Hoppas vi får höra mer om den och hur du upplever den.
    Mitt sommarskrivande är hittills i det närmaste obefintligt; mest några sidor fan fiction (har insett att fan fiction är lite som att slökolla om nån gamla serie för mig, känner mig trygg och underhållen utan ansträngning när jag skriver men håller ändå igång nått sorts språk och vana att skriva) och nån oklar novellidé som skramlar runt i hjärnan. När du skrev att du tänkt ” herregud vad långt det är tills detta kan bli något och VARFÖR ska jag hålla på? ” så resonerade det verkligen för mig, för jag känner typ alltid så när jag skriver! Har så ofantligt dåligt tålamod och vad är skrivande om inte tålamodskrävande? Man måste få ut det man vill skriva ur huvudet, och tankarna går snabbare än fingrarna, och sen ska man redigera och låta det vila och sen redigera igen och HERRREEEGUUUUD här har jag redan tappat fokus och tålamod. Fan fiction är typ min enda respit från det, för det kan ändå inte bli nått, det är inte mer än nått man sitter och pysslar med själv, typ som att färglägga sådana där färdiga illustrationer när man är stressad. Har du några tips för hur man bygger upp sitt tålamod och sin uthållighet när man skriver?

    +1
    • Reply Ulrika juli 3, 2024 at 8:17 e m

      Åh, som flera gånger förr ställer du frågor som känns intressanta nog för ett helt inlägg! Så det kanske det blir. Men spontana reflektionen är: 1. Det kanske inte måste bli något? Gud så mkt lustfyllt skrivande som förstörs av ambitionen. Fan fiction är underbart! Men om man ändå vill skapa eget – går det att ge känslan av att skriva fan fiction i skrivprocessen? Ta bort känslan av att det måste bli nåt? 2. Mål som är lätta att klara av men innebär att man skriver regelbundet. Typ: skriva tre meningar varje dag. Eller sitta 20 minuter med sin text varje dag, och skriva på den eller tänka på den men INTE GÖRA NÅT ANNAT än texten och skriver just den stunden. Att det inte måste bli nåt, då heller, men att man ger sig skrivtiden. Det blir långsiktigt saker av ett sånt skrivande, men framförallt har man ju typ redan vunnit. För att man inte säger: jag vill skriva, utan istället kan säga: jag skriver.

      Lever inte helt 100 efter detta själv, jag vill ju så gärna att det ska bli något, men lyckligast är jag ju när jag bara gnetar på, dag för dag, utan att titta för mkt mot hur långt det är kvar.

      +2
  • Reply sardellen juli 3, 2024 at 10:12 e m

    Jag ska vara ledig i 3 veckor i augusti och hoppas då på att få lite ordentlig skivande gjort. Tills dess försöker jag samla på mig öppningar och bitar som kanske går att veckla ut.
    Allra roligast hade nog varit att skriva något kortare, som liksom kändes rimligt att kunna avsluta. En novell eller en mycket kort roman. Eller essäer! Jag läste nyligen en essäsamling och insåg att jag nog också skulle kunna skriva essä. Att jag kanske rent av redan har gjort det ett par gånger.
    Suck, det hade varit så kul att ta med sig ett skrivprojekt in i hösten. Suck, jag är redan orolig för att jag liksom inte ska få till det. Suck, att augustidagarna bara ska slösas bort på bakfylla och prestationsångest. Och så ibland så känner jag hoppet!

    +1
    • Reply Ulrika juli 4, 2024 at 12:59 e m

      tror definitivt du skulle vara mycket bra på essä (eller egentligen redan är det!). Och hjärtat, det var mitt av Sara Enholm Hielm tycker jag är en fin essäsamling. Det är natten av Karolina Ramqvist är ju som en långessä i sig. för lästips-inspo!

      +2
  • Reply höstskrivet. - Nettelblad augusti 16, 2024 at 8:58 e m

    […] sommarskrivet. […]

    0
  • Leave a Reply