Befinner mig i texten, om och om igen. Städar bort smuts. Tvivlar på dess värde. Genomlider krisen som är att låta något ta sig ut i världen. Vet att det kommer ett efteråt som är enklare.
Det kommer att komma en dag då jag inte är mitt inne i texten och kan tänka det blev en ganska bra bok, det är den sortens bok jag tycker om.
Och framförallt: den dagen kommer textens otillräcklighet vara en språngbräda in i nästa projekt. Att läka från en text genom att skriva en annan.
Att trösta sig, i liv och i text, med att det inte gör något, allt det jag inte klarar av att formulera ännu.
Det kan komma en annan tid när jag bättre hittar orden.
*
Här hittar du alla mina inlägg om skrivande.
Följ gärna min instagram för att inte missa nya inlägg.
Mina texter bortom bloggen hittar du här.
2 Comments
Trösten i skapandet, till och med när det är skapandet/någons bedömning av skapandet som kanske gjort en ledsen. Alltid en tröst i det <3 Och orden, det kommer alltid en ny tid för dem <3
Det är modigt att våga. Man så förstå tvivlet kring en text och i stunderna man tvivlar kanske man ska försöka tänka att man har världens mod som ens vågar, och inte fokusera på textens ”värde”. Heja dig!