Glimtar, juni 2021

Juni blir semestern innan semestern, vi packar vår sommarmat och drar.
Våra stammisstränder ligger en och en halv kilometer bort, två kilometer bort, fyra kilometer bort. Våra ben fylls av kraften från cykeltramp, våra sandaler fylls av sand. Picknick varenda varm dag. Barn som doftar av salt och sand och solskydd. Fetaost och soltorkade tomater, pastaskruvar. Zucchini stekt i massor av olja, champinjoner. Äppelbitar med jordnötssmör ringlat ovanpå. Doppa huvudet, tunga blöta flätan över ryggen, kroppen när den badar sig riktigt kall, kroppen när den blir varm igen under cykelfärden hem.

Jag läser Eufori av Elin Cullhed, jag läser Hufvudstadsbladet. Jag läser Vänligheten av John Ajvide Lindqvist, jag läser ryska glosor. Jag läser (igen) Alla orden i mig av Karin Erlandsson, jag lovar mig själv att inte skriva på ett nytt stort projekt igen innan hösten är här.
Trots att något i mig längtar, något som vägrar att förstå vad man orkar, något som har svårt att minnas hur nyss jag blev klar, något som vägrar inse hur mycket jag försakade.

Men vet att det inte blir bra text av att bara mata på, vet att skriv stärks av liv, att jag måste tillåta mig att landa i en verklighet för att klara av all tid i fiktion.
Sätter mig på balkongen, lyssnar på min skrivspellista i sommarkvällens brutala skira sköra väldiga flyktighet, dricker pepparmynta-chokladte och drar in doften av nyklippt gräs, tillåter alla känslor att finnas utan att sättas på pränt, tillåter varje vild och velig del av mig finnas utan att det behöver göra mig bekymrad.

Det fanns många år då jag trodde att en dag måste jag växa ur all känslighet jag har i mig, att det var det som var slutmålet. Så mycket lättare det blev när jag förstod att det var vad jag hade att spela med, att det var instrumentet som var jag, att det går mycket bättre när man använder rätt teknik för att göra det bra. Det kan bli ljuv musik, den kan bli förtrollande, men det är mycket lättare om man fattar att man är en harpa snarare än ett par bongotrummor.

Juni, hetta och sommarregn, hopp från bryggan och ryggen på filten och blicken upp i klarblå himmel.
I hemlighet längtar jag till sensommaren, jag har ju aldrig varit någon sommarmänniska, men visst går det ändå, bättre för varje år. Man måste inte göra sin sommar till en sådan alla andra verkar vilja ha, man kan fortsätta göra samma saker man gör alla årstider, sådant som gör en lycklig i alla sorters ljus.
Man kan cykla. Man kan läsa.
Ända in i semestern, och bortom den.

Läs mer:

• Glimtar, maj 2021. Skriva genom blåsten, skriva genom allt.
• Glimtar, april 2021. Allt blir varme när man väl är igång, ingenting är som man tror vid ett första ögonkast.
• Glimtar, mars 2021. Ljus som sipprar genom ovisshet.

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.