familj

Lamaliv

juni 19, 2021

Barnen älskar den här låten, sjunger på den hela sin vakna tid. Happy llama, sad llama, mentally disturbed llama, super llama, drama llama, BIG FAT MAMA LLAMA. Om och om igen sjunger de. I kör sjunger de. Medan de dansar sjunger de. Och man kan förstå varför. Trots allt handlar den ju om vårt liv.

Är happy llamas. Åker till havet, kastar oss i vattnet, svalt runt huden, hett i luften. Lagar fredagstacos, äter med balkongdörren öppen, låter kvällssvalka komma in. Storasystern som ser middagsbordet som en plats för att undervisa mindre barn.
“Visste du att människokroppen är gjord av 80% vatten?”, säger hon till Lilla Gubben.
“Åh, nej”, säger Lilla Gubben storögt, alltid fascinerad av all kunskap en kunskapskälla besitter.
“Visste du att Maxinge byggdes år 2013? Det är samma år som du föddes!!! Du är lika gammal som Maxinge!!!”
“Åh, ja”, säger Lilla Gubben, stolt över att ha något gemensamt med Ålands första köpcenter.
“Visste du att Pikachu är Mona Lisas skapare?”
“Åh, nej -“, börjar Lilla Gubben, men där måste jag gripa in för att korrigera fakta, även om jag förstår hur tankevurpan gått till. (Da Vinci och Picasso är båda konstnärer, Picasso och Pikachu är nästan samma ord, så varför ska det vara så noga?)
Dansar Just dance, kollar gradantalets växlingar under dagen, äter fredagsgodis, myser i soffan. Somliga somnar i en hög mellan sina syskon, somliga läser bok så sent in på natten att man måste påminnas om att det är en dag imorgon också, somliga målar sina naglar med öppet fönster och en blodröd solnedgång därutanför. Sådant som glada lamor gör.

Är sad llamas.
Till exempel om man är Lilla Gubben, och i vredesmod har tagit bort Storasysterns ljudbok från appen på barnens gemensamma ipad. Hennes favoritbok. Som hon nästan lyssnat klart på.
Och nu, när vreden lugnat sig, drabbats med full kraft av insikten om det moraliskt förkastliga i detta.
På sättet som onda gärningar smärtar alldeles särskilt om man är en liten gubbe, med osviklig och okuvlig känsla för rätt och sen, för principer och alltings ordning.
Står så, blek om nosen, stilla tårar ned för kinderna, mörka ögonbryn i djupa bekymmersrynkan, mörka ögon med glimrande sorg, gör sig redo att erkänna sin synd.

Är drama llamas.
“DU GJORDE VAD?”, skriker Storasystern med alla sina nio-och-ett-halvtåringskänslor till denna sorgsna lillebror som bekänner en synd. “MED MIN FAVORITBOK OCH DEN VAR NÄSTAN KLAR!?!?!??!?! AAAAAAAAAAAAAAAAARGH JAG ÖNSKAR ATT JAG ALDRIG HADE FÅTT NÅGRA SYSKON.”
“Du kommer aldrig att förlåta mig”, säger Lilla Gubben, en ton som förlorat all glädje, en ton som förlorat all kämpaglöd, tonen hos generalen som inser att slaget är förlorat, undergången är här.
“Eller i alla fall önskar jag att det bara fanns TVÅ barn”, säger Storasystern efter en stund. Hon har väl funderat och kommit på hur jobbiga föräldrar är i jämförelse med syskon. De fattar om möjligt ännu mindre, så ETT syskon hade väl varit värt att ha.
Och Habanero skuttar fram, opportunisten, alltid redo för en bra deal.
“Och vilka två syskon skulle det vara? Vem är det lilla syskonet som får vara kvar???”

Men sedan: föreningar, försoningar, uppbrott och nya tag. Ljudböcker som laddas ner igen, jag spolade fram den en bit i alla fall. Utflykter och irrfärder. Cyklar, cyklar.
Är super llamas, kämpar i backar, urstarka ben. Några dagar är Storasysterns cykel på reparation, jag provar att lasta i också henne i lådcykeln, den totala lasten barn är mer än vad jag själv väger, jag trampar hela sega backen hem utan något bekymmer. Mer super llaama än så blir det inte. Det finns en känsla av att bära på en skatt att gå runt i en så segt råstark urkraftig kropp.

Cyklar, cyklar, cyklar.
Till stan, till mat, till glass.
Äter pizza på Nonna Rina och efterrättsglass på Glada Muu, jag blir BIG FAT MAMA LLAMA med besked, orkar knappt resa mig ur stolen efteråt.

Får migrän. Minns inte när det sist hände, det är åratal sedan. Den har aldrig kommit ofta. Men nu kommer den, det är något med hettans fukt, det tryckande i luften, som om ett åskväder hade krävts för att rensa ut allt och få det att börja på nytt.
Ligger instängd i mörkt rum, hörselskydden på eftersom varje ljud känns tusenfalt förstärkt i mitt huvud.
Och så. På hörselskyddet. En knackning. BOM BOM BOM säger den i huvudet.
Öppnar ögonen, ser ett Habaneroansikte millimeter ifrån mitt eget.
För att sådan är en Habanerokärlek: alltid millimeter ifrån.
“Ursäkta får jag säga en sak”, säger Habanero och drar undan hörselskyddet, så att bara ena örat blottas. “Jag ville bara säga FÖRLÅT för att vi skrek och lät så mycket när du hade så ont i ditt lilla huvud. Jag ville bara säga allting kommer att bli bra. Om du bara ligger här och vilar och lite tänker på alla dina fina barn och vi bara går runt och tänker lite på dig och du tänker på att det är viktigt att du har det ALLDELES TYST ja alltså UTAN NÅGRA SOM HELST LJUD ja liksom SÅ ATT DU FÅR LUGN OCH RO…”
Och så fortsätter det.
Jag tänker: nu blir jag mentally disturbed llama.
Men jag är åtminstone i gott sällskap.

 

Läs mer:

Här hittar du alla mina inlägg om familj och här hittar du mina bästa inlägg i alla kategorier. Följ mig gärna på Facebook eller Bloglovin’ för att inte missa nya inlägg, gillar du det här inlägget så tryck gärna på hjärtat.

+7

You Might Also Like

7 Comments

  • Reply Johanna juni 21, 2021 at 7:45 e m

    Jag har aldrig hört den här låten. Kollade upp den på YouTube nu och frustskrattade i min kaffekopp! Inser när jag läser ditt inlägg att denna sång verkligen är applicerbar på livet, varje dag! Men vågar inte visa barnen denna, då lär jag bli mentally disturbed llama ganska så snabbt när det finns en 10h-version på YouTube.

    0
    • Reply Ulrika juni 22, 2021 at 8:55 f m

      Hahaha ja, hade aldrig introducerat den här låten till mina barn frivilligt. tyvärr är de i en ålder där de hittar egna saker… mentally disturbed llama it is!!!

      0
  • Reply Linnea juni 21, 2021 at 10:06 e m

    Jag log mig igenom det här inlägget! Du fångar verkligen alltid det vardagliga och tokiga och roliga och fina och tråkiga på ett sätt som berör. ❤️

    0
    • Reply Ulrika juni 22, 2021 at 8:55 f m

      åh, tack! <3

      0
  • Reply Jennifer Sandström juni 22, 2021 at 12:36 e m

    Hahaha Ulrika. Orkar inte. Låten är fruktansvärd. Och era stadium av Llamas är för komiskt. ❤️

    0
    • Reply Ulrika juni 22, 2021 at 1:40 e m

      Hahhaa ja jag vet inte om man kan kalla det “musik” ens riktigt?? men sätter sig på hjärnan gör den!!!

      0
  • Reply Hänt på sistone - Nettelblad september 5, 2021 at 11:19 f m

    […] Lamaliv. BIG FATA MAMA LLAMA! […]

    0
  • Leave a Reply