sånt som inte får plats i andra kategorier

Sist kvar på festen

juni 17, 2021

En efter en flyttar bloggarna bort från den här platsen, som ju stänger helt efter sommaren. Jag känner mig som att vara sist kvar på festen när värden demonstrativt gäspar och städar och hoppas att man ska fatta vinken, kvar på restaurangen när de börjar släcka. Lite förskräckt vill jag säga att jag inte är redo, jag har ingenstans att ta vägen, men det är inte sant. Jag har min egen domän som ligger och väntar på mig. Precis som man har ett hem som väntar på en efter festen, restaurangbesöket. Det är bara att festen var kul och restaurangmaten god och hemma är det stökigt och i kylen ligger skrumpnande morötter och ett paket mjölk som har gått ut och disktravarna tornar i diskhon, det är känslan, det var så fint och verklighetflyktigt på festen och restaurangen och nu ska man tillbaka till sitt vanliga lilla liv.

Dragit ut på det, drar fortfarande ut på det. Det är så typiskt min perfektionism, den som jag under många år inte förstod existerade och som kanske får ett eget inlägg en dag nu när juniutmaningen får blogginläggen att bubbla ut mer vilt och yvigt och okontrollerat än vanligt. Jag vill så gärna att flytten tillbaka till den egna hemsidan ska bli imponerande och helt enligt min vision. Att det ska vara lika snyggt som den här platsen, helst ännu snyggare, ha alla funktioner jag drömt om. Bloggen som ett eget universum att fastna i. Jag tänker den här platsens stilrenhet och rejäla plats för text och bild, jag tänker Underbaraclaras sätt att jobba med att lyfta fram materialet kontinuerligt, ett arkiv som lever. In på den här fantastiska Nettelblad-bloggen ska man halka, ut ifrån den ska man aldrig vilja gå.

Fast både den här platsen och Underbaraclara har haft webbyråer som har byggt deras hemsidor. Medan jag bara är ett vanligt litet skrutt som bloggar om kvällarna ibland.

Perfektionismen, den som gör att saker inte blir gjorda för att de blir så oöverstigliga. Den som gör att så mycket ratas för att det inte håller måttet. Om ni visste hur många texter till den här bloggen jag slänger bort. Om ni visste hur många gånger jag skrivit en dålig text timmarna före deadline för att jag väntat med att skriva den i förhoppning att kunna få ur mig den när flytet är som starkast och texterna blir som bäst. Det här är en orsak till att jag gör så många saker, de ständiga hoppen från ett projekt till ett annat gör att det inte finns tid att kräva det sista finslipet. Ibland funkar det, ibland leder det bara till en gnagande känsla av att aldrig göra något riktigt bra. Men om jag bara skulle släppa igenom det som håller standard skulle jag ju aldrig få något gjort.

Så jag jobbar mina dagar, jag skriver mina kvällar, jag pluggar mina glosor, jag cyklar på min cykel, jag tar mina pauser, jag badar i mitt hav, jag dricker min jordgubbsläsk.

Och sedan sätter jag mig ned vid datorn, motvilligt, läser det här inlägget om att välja WordPresstema, och börjar söka efter det som ska bli mitt.

Festen är över, snart har alla har gått, jag ska cykla hem sent genom natt på väg att bli gryning, ställa mig i köket i mitt stökiga hem, röja undan disken. Och kanske blir det inte storslaget, men det kan i alla fall bli fint.

Läs mer:

Här hittar du alla inlägg i övrigt-kategorin (ett brokigt men fint gäng av inlägg!) och här hittar du mina bästa inlägg inom alla kategorier. Tycker du om det här inlägget, tryck på hjärtat, och vill du inte missa nya inlägg kan du följa mig på Bloglovin’ eller Facebook.

+3

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Christin juni 18, 2021 at 6:43 f m

    ♥️

    0
  • Reply Först på festen - Nettelblad juni 21, 2021 at 9:00 e m

    […] Sist kvar på festen.  […]

    0
  • Leave a Reply