sånt som inte får plats i andra kategorier

Kontrasterna

januari 25, 2014
Det är spännande, märkliga dagar. Kontrasterna är slående och stundtals svindlande.
Som att stå nästan en hel dag och se hur en kärlprotes sätts in i en öppnad buk för att hindra ett bukaortaaneurysm (pulsåderbråck) från att brista i framtiden. Stå med något slags vakuumsug och suga bort blod som forsar för att kirurgerna ska kunna se var de ska sy någonstans.
Få bukanatomin att verkligen falla på plats i huvudet, någonstans där när allting plötsligt är i 3D och vackra färger.
Kontrasten, att rusa från operationen sedan, för att den dragit ut på tiden, man har inte haft någon lunchpaus när man borde haft det, och maten spelar ingen roll, maten kan vänta, men man har ett par bröst som är sprängfyllda med mjölk och allt man kan tänka på är att få pumpa ur dem.
Liv och död och sjukdom och fysiologi. Allting hänger ihop, ändå. Bara vätskor som cirkulerar och blir och inte blir och är i balans eller obalans.
 
Sedan är det helg och på besök har vi ryska bekanta. Vi pratar om forskning i nukleär astronomi och om H.G Wells och äter tre sorters hemlagad pizza. Svenska och ryska och engelska blandas för inget av språken passar oss alla perfekt, men vi lyckas kommunicera och få fram till varandra vad vi vill. På vårt golv ligger en rysk treårig pojke och pratar på ryska om vindrutetorkarna på sin leksaksbuss. Längre bort sitter en svensk tvåårig flicka och kastar nyfiket förstulna blickar på honom dold bakom sitt evighetshöga Duplotorn. I min famn ligger en enmåndasgosse och äter från min kropp. Utanför faller snön och i köket susar vattenkokaren när min man gör kardemumma-vaniljte åt oss. Jag förstår inte hur jag hamnade här. Det känns som om jag befinner mig i fiktion jag själv skulle ha skapat, fast med lite mindre mörker.
 
Och i morgon är det söndag och söndagen är syjunta. Så vi köpte ett fläsklägg och jag fick med mig suturer från kliniken och så kommer det förbi en råbarkad finne (fast tillika gentleman) med kunskaper i krigskirurgi och hjälper till att boosta mina taffliga stygn.
 
Så himla märklig världen är.
 

You Might Also Like

2 Comments

  • Reply Anja januari 25, 2014 at 10:37 e m

    Fin bild av livets rapsodi du ger.
    Har ni fortfarande planer på att så småningom flytta till Finland. Eller är livet just nu alltför mycket "nu" för att tänka på någon framtid? Lycka till vad det än blir.
    Jag gnetar på med min finska under VT också. Lär mig en hel del skrift-finska men pratet och framförallt hörförståelsen går det trögt med. Hälsa

  • Leave a Reply