Paralys

Den där önskan. Den högst vardagliga och mänskliga som jag aldrig kunnat relatera till så starkt som nu.
När någon frågar en vad man skulle vilja ha. I julklapp eller födelsedagspresent eller bara allmänt i resten av sitt liv.

Att allting får fortsätta så här, som vi gör nu och som vi planerar för framtiden.
Att vi alla bara får vara glada och friska.

När det är vad man vill svara, och man verkligen menar det.

Att jag har kunnat få de här två barnen och den här mannen och att vi lever vårt spännande märkliga mystiska liv tillsammans övergår mitt förstånd. Och jag har ett mörker i mig som gör sig påmint med jämna mellanrum, ett sådant som kan kännas så otacksamt. Vi har ju fått allt. Jag har fått allt. Det finns liksom inget mer att begära.

Men det finns en sådan förgänglighet i allt man får. Den här utbildningen, om något, är en påminnelse om det. Allt vi har är varandra nu och imorgon kan allt ha gått sönder. Konsten är att vara medveten om den risken och blunda för den på samma gång så man inte drunknar i smärtsamma potentiella händelser som ännu inte har skett.
Och att inte fastna i en rädsla av att inte våga göra, av rädsla för att förstöra. Även om det är lång tid kvar till ett sådant beslut finns drömmen kvar om ytterligare barn i framtiden, en stor familj. Men för varje gång allting gått så bra växer oron större hos mig. Hur mycket ska man nöja sig med innan man får storhetsvansinne? Hur många barn, hur många klarade tentor, hur många galna projekt, hur mycket vågar man göra innan man riskerar att ha sönder någonting?
Men jag vet ju, egentligen. Att det inte går att stanna upp allt. Man kan välja vilka beslut man tar, visst, men man kan inte stanna själva livet, frysa fast, bara för att man tycker om det man redan har. Man kan fatta alla de klokaste besluten och ändå kan det ryckas undan, allt man trodde att man hade och all den lycka man ville ta för given.

Allt jag kan göra är att hoppas och drömma att jag, den gången någonting händer, får behålla den här lilla familjen omkring mig så att vi alla kan hålla varandra  handen.