Fetaost på hemmagjord pizza, diktera epikriser i kandidatrummet med utsikt över strålande septembersol, prata med patienter när de kommer in till avdelningen, prata med dem när de ska hem. Rejäla små damer som bossar runt överläkare och säger att nu känner de sig minsann färdigbehandlade och vill få åka hem, spröda och allvarligt sjuka patienter som vrider sig under andningsmasken och undrar om det någonsin kommer att bli bra det här.
Tillfällena när det faktiskt blir alldeles bra, det där.
Och alla galna anekdoter man får höra. Jag får ju material till tio romaner efter bara en veckas praktik.
(Kan möjligen också vara korrelerat till min rätt vilda fantasi, som gör stories av typ allting.)
0
No Comments