En stor fördel med att känna sig helt droga på graviditetshormoner, för övrigt, är att precis som med andra typer av droger som konstnärligt lagda hänger sig åt får man för sig att ens konstnärliga skapande blir sjuuuuuuukt bra när man är utsatt för det. När jag är helt borta av trötthet och känner mig vild och dekadent för att jag är vaken så sent som nio på kvällen, oj oj, då slår jag på favoritskrivlåtarna för tillfället och producerar små texter om flickor med pistagekräm på näsan, om rökande älskande par under stjärnhimlar på balkonger i julinätter, om medelålders män som slåss med prärievargar för att komma över frustrationen kring sin förlorade ungdom.
Det är bra skit.
Tyvärr somnar jag mitt i en mening innan något av det blir klart.
(Och om ni undrar vad favoritskrivlåtarna är för tillfället, så är det:
Man must dance med Johnossi
Roscoe, också med Johnossi
Hundra år med Hundhimlen (jo, den står sig som evig-repeat-låt)
den här youtubecovern på Bulletproof (originalet är ju av La Roux men det här är någon tjej som heter Ariel Sajab)
Klart slut, trevlig helg.
No Comments