sånt som inte får plats i andra kategorier

Livet och att bli femtio

mars 9, 2013
 
Tenta på torsdag, romanklotter i mariginalerna på mina block, blåa himlar och solsken som speglas i snön, körsbärstomater.
Det är var jag håller på med, just nu, ungefär. Körsbärstomaterna äter jag ibland själv, ibland ger jag dem till en dotter som suger i sig allt innehåll med välbehag och sedan spottar ut skalet och ger det till mig. (Jag har försökt lära henne att man ska äta upp skalet också genom att själv äta det demonstrativt inför henne; nu tror hon att jag gillar skalen massor och att hon alltså gör mig en stor tjänst genom att ge dem till mig…)

Det är en konstig tid. Lite att plugga men tillräckligt mycket för att man ändå ska vara tvunen att fortsätta göra det. Solskenet som ligger på och uppmanar till ständiga siestor. En känsla av att snart är det ändå sommar, fast det ju inte alls är sant.
En konstig ålder är det också. Tjugo. Jag är inte längre så otroligt ung som jag alltid var förut, liksom inte längre den där extremt lillgamla minstingen, men jag är ju inte heller på något vis gammal. Det förvirrar mig, jag tycker om när saker är extrema åt något håll, tydligt avgränsade. Ibland längtar jag tillbaka till att vara tydligt yngre, men det är ju omöjligt att gå tillbaka i tiden, så då längtar jag efter att bli gammal i stället.
Femtio någonting, när alla barnen börjar bli stora och utflugna men kommer på besök då och då och berättar galna historier från sina liv, när väntan på barnbarnen har börjat eller jag kanske redan har ett. När alla de stora sakerna jag vill åstadkomma i mit liv liksom redan är gjorda, och jag och min man mest kan luta oss tillbaka, titta på vårt verk och veta att det här gjorde vi bra, det här gjorde vi mindre bra i våra liv, men hursomhelst: nu är det gjort. Nu är det klart. Nu kan vi äta god mat och ta promenader i skogen och ta det lite lugnt, resten av all tid vi har kvar.

 
Bara trettio år dit, alltså. Det kommer bli så sjukt bra.
0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply