Plötsligt händer det (eller: dagen då jag blev nominerad till Lilla Augustpriset 2012)

Man sitter en dag, på en neurorond, och tittar på bilder av hjärntumörer.
Rummet är fyllt av berättelser. Det är inte alla som märker det, inte alla som orkar märka det, men vissa kan helt enkelt inte låta bli. Låta bli att tänka på att bakom varje förändring på hjärnröntgen, varje udda fläck som växer sig större från bild till bild i takt med att tiden gått, bakom varje sådan finns en historia av någon som kallsvettig och med overklighetskänslan susande framför ögonen ska få beskedet att just de här symptomen, just den här gången, inte vara milda och ofarliga som för så många. För just den här personen var de, bokstavligen talat, livsavgörande.

Man sitter där och telefonen ringer, man trycker bort samtalet och skäms över att ha stört. Tjugo minuter senare ringer telefonen igen och man undrar vem det är som är så förbannat enveten, man skickar sms om att man sitter på rond och att man ringer upp strax och sedan kommer svaret att det låter bra och att det handlar om Lilla Augustpriset, och mellan hjärntumörerna och neuroanatomin bultar ens eget förhoppningsfulla hjärta för man inser att man äntligen verkar ha tagit sig ett steg närmare att få skriva om de där berättelserna, alla människors små historier som man länge drömt om att få delge.

Så jag satt där. På ronden. En fredag, i fredags. Sedan ringde jag upp, och de sa att jag var nominerad till Lilla Augustpriset 2012. Men att det var hemligt, fram till måndagen och presskonferensen, då de nominerade presenteras för allmänheten.

Jag köpte en falafelrulle för att fira men var så chockad att jag råkade ta en tugga av aluminiumfolien. Spottade ut den medan mitt lunchsällskap skrattade åt mig, stirrade på de silvriga fragmenten på tallriken och tänkte frånvarande att det här måste nog vara på riktigt, för jag skulle aldrig drömma att jag åt aluminiumfolie.

”Jag ska till Stockholm i slutet av november”, sa jag, som om det var en förklaring på varför man äter aluminiumfolie. ”Det är jättekonstigt.”

Det ska bli så sanslöst roligt.

(Läs mer om priset och årets nominerade bidrag här.)

(Uppdatering: verkar inte som om den där länken uppdaterats ännu! Men här kan ni i alla fall läsa alla nominerade bidrag, och även rösta (hälften av avgörandet ligger hos publikrösterna, hälften hos en jury)