”Mr Robbins gav mig ett namn som lät som en glass. Mr Robbins sa att jag skulle märka när jag behövde det.”

(Hurra för handledsstöd och spellistor med rätt musik!)

Söndag eftermiddag är skrivandets eftermiddag.
Även när man är trött. Även när man inte tycker att det blir bra, att man inte hittar rösten för just den novellen man skriver till samlingen just den söndagen. Allting löser sig i redigeringen, hur som helst. Det är det som är så bra med att skriva, jämfört med att till exempel spela teater (något som skrivandet i alla fall för mig påminner mycket om) – allting hänger inte på att man gör det rätt första gången.
Man får korrigera sina repliker i efterhand.

Jag har totalt skrivit sju noveller till ”10 sätt att hämnas på ett ex”, men två av dem bredde ut sig i riktningar jag inte anat, och blev till slut strukna från boken. Har således fem kvar, men känner mig ändå kommen längre än hälften. Nu finns en lista i ett av mina ostrukturerade anteckningsblock med stolpar om övergripande handling för varje novell jag har kvar. Jag vet så väl vart jag är på väg, vet så väl hur ”rollen” ser ut för varje huvudperson jag har kvar. Jag tycker så mycket om att skriva den här boken. Jag tror verkligen att jag kommer att vara så stolt över den, när den är färdig.

Jag är så stolt över den, redan nu.