När jag inte riktigt känner att jag orkar med att lära mig det som förväntas att jag ska kunna, enskilda detaljer om i vilket medium en bakterie ska odlas på labb, typ, då slänger jag bara allt det där åt sidan och tittar på kurslitteratur och anteckningar med det mycket roligare perspektivet.
Tänker: vad av det här vill jag kunna när jag träffar mina patienter?
Vad tror jag kommer vara essentiellt för mig för att jag ska kunna bota folk?
Gör det kanske lite för ofta. Hoppas att jag inte ska kugga allt för många tentor på grund av det. Häller upp nästa kopp kaffe, gräver ner mig i symptom och inkubationstider och virulensfaktorer och tänker att jag inte bryr mig, framför allt inte om jag får rädda något liv tack vare det.
No Comments