Lyssnar extremt mycket på reklamradio, sådan här musikreklamradio, just nu. NRJ och Rix FM. Det känns som ett spännande sätt att försöka förstå sig på dem, människorna. Tydligen är det ju sådant här de lyssnar på. Att jag har en viss förkärlek för att dansa runt i lägenheten till plastig pop förnöjer förstås människostudierna.
Som vanligt när jag gör något som vanliga människor gör känns det ändå inte som att jag gör det på ett normalt sätt. Jag tror att det är alldeles för engagerat. Jag kan alla låttexter utantill och jag vet precis all dålig kuriosa som programledarna berättar om låtarna och artisterna och sedan minns jag sådant i åratal efteråt. Jag vet fortfarande precis vilka låtar som spelades december 2008 när jag brukade plugga matte C till Rix FMs förfestprogram på lördagskvällar och jag minns vad de sa. Jag minns till och med hur folk motiverade vilka låtar de ville ha till sin förfest när de ringde in. (Och varje gång någon spelar Just Dance med Lady Gaga tänker jag, ofelbart, på derivator.)
Kanske är det allt detta musikradiolyssnande som gör att det känns som att ingenting jag skriver blir välformulerat längre. Allt blir bara ord utan gnista. Trots allt är det ju så texterna i alla de där låtarna är.
No Comments