Freaket och jag

Redigerar, och studerar.
Funderar en del kring det där med att våga. Våga satsa på sina drömmar, menar jag.
Jag är fegare än vad man skulle kunna tro. Vet inte om det är en dålig sak – jag är ju ruskigt nöjd – men jag har ju inte direkt kastat mig huvudstupa ut i vad jag håller på med. Läkare är ett ganska trevlig yrke att ha som back-up-karriär.

 

Samtidigt finns det en naggande oro i bakhuvudet, som kallas mitt privata kontrollfreak, som inte alls gillar all den här tid jag lagt på skrivande på på sistone. Jag har flera kontakter efter Augustgalan som jag försöker upprätthålla för att ha möjlighet att få mitt manus utgivet, och jag vill ha en helt färdig och välredigerad version av novellsamlingen att kunna skicka till dem så snart som möjligt. Det rör sig ju bara om några dagars arbete ytterligare, sedan har jag något som är det bästa jag kan skapa just nu. (För ytterligare redigering skulle det behöva gå lång tid sedan jag skrev alltihop, så att jag verkligen har hittat distansen till det).

Så jag utnyttjar att jag inte har så mycket obligatoriska, schemalagda saker.
Tar ledigt från studierna för att färdigjobba noveller.
Lever drömmen, två-tre dagar.
Och mitt intre kontrollfreak goes wild&crazy.

DU HAR EN TENTA DEN 18 JANUARI, vrålar mitt inre kontrollfreak.
Och jag svarar henne att på tentan finns det omtentor, men på att skicka manus till litterära agenter och förläggare när man skaffat sig mer personliga kontakter får man inte en andra chans några veckor senare där man kan kämpa upp sig några poäng till och hamna över G-gränsen.

DU ÄR OANSVARIG OCH SJÄLVUPPTAGEN, skränar mitt inre kontrollfreak.
Och jag svarar henne: tycker du verkligen det? På allvar? Och så ber jag henne att argumentera för den slutsatsen, men då bara grymtar hon lite.

Uff, suckar mitt inre kontrollfreak.
Det är synd om henne, jag tror att hon känner hur hennes makt minskar. Hon bor fortfarande i min hjärna, men det är på nåder, mest av nostalgiska skäl.

Jag känner att jag har kontroll.

Men jag känner inte längre att jag vill freaka sönder av den.
På så sätt tro jag att jag närmar mig fenomenet harmoni.