sånt som inte får plats i andra kategorier

Idag vill jag skära sönder folk

november 9, 2011

Efter att ha palperat en hel förmiddag, det vill säga tillbringat många timmar med att klämma, känna, leta och trycka på olika klasskamraters mer eller mindre avklädda kroppar för att leta efter olika benstrukturer, muskelsenor och annan skit man har här och var i och på kroppen, börjar jag för första gången på allvar förstå den stora besattheten av att bli kirurg som råder bland många läkarstudenter. Många tycker väl att det är tufft för att det är en av statusspecialiteterna och så (och jo, det är ju häftigt att både kunna all teori och sedan veta var i allt köttslams man ska skära för att rätt grejer ska hända), men jag tänker att framförallt måste det vara en befrielse.
När man står där med sina klasskamrater och känner och letar får man ju faktiskt lust att bara dra fram kniven. Bort med allt som är i vägen, för bövelen! Hud och muskler och allt möjligt som hindrar en från att riktigt komma åt. Låt mig snitta och fixa så jag hittar på riktigt.

… Med andra ord ser jag fram emot när vi ska få beskåda dissektion i nästa vecka. Skräckblandad förväntning, men ändå.

Och nu ska jag lyssna på rysk zigenarmusik och plugga hela övre extremiteten, om och om igen, och sedan en massa bäcken, om och om igen, för att hur mycket jag än sliter tycks jag ändå aldrig nå så långt som jag borde ha gjort. Nåväl, jag antar att det bara är att vänja sig. Trots allt finns det nio terminer till som, misstänker jag, kommer att fyllas av samma ständiga känsla av otillräcklighet.

Det här är sannerligen en säregen utbildning. Mycket mer så än vad jag initalt anade.

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply