Dagarna

Jag är för trött för att formulera mig. Mest av allt är jag sugen på att äta vit choklad, ett nästan ohanterligt sug. Bara det att jag vet att får jag tag på det kommer jag att tröttna och ångra mig efter fem sekunder. Det är typiskt en sådan där drömsk fantasi min hjärna har fått för sig, men som aldrig vore så fantastisk i realiteten. Ungefär som människor brukar vara när de är olyckligt förälskade på avstånd, bara att jag har slutat med att tråna efter människor och bara trånar efter maträtter. (Nej, det har inte med graviditeten att göra. Snarare med att jag alltid varit glupsk, och bara tycks bli glupskare för vart år som går).

Vi låter min kamera informera om mitt oh-så-spännande liv och hur dagarna tillbringas, istället.

De tillbringas med ljus, med te, och framförallt med väldigt, väldigt mycket neuroscience.

Ibland, sisådär en gång per termin, finns det roliga bilder i boken. Då är livet lite lättare för några sekunder. Om den här bilden tänker jag två saker:
1. Det är roligt hur mycket mänskligare och vuxnare saker tenderar att bli när man sätter på dem glasögon. Det gäller alla djur, men också spädbarn. Spädbarn har ju oftast inte glasögon, men det händer ibland att man ser sådana som kanske har särskilda fel och därför fått det väldigt tidigt, och det är knäppt hur mycket de ser ut somm lillvuxna då.
2. Apan är ganska lik min pappa. Det är något med glasögonen i kombination med den mycket fokuserade minen. Jag mailade bilden till min mamma och hon höll med.

… Fast naturligtvis pluggar jag inte bara neuroscience hela dagarna! Tentan handlar ju om en miljon andra saker. Så jag lever i ett ömt och samtidigt smärtsamt utmattande förhållande med egenritade handouts och förhörspapper, om muskeljävlarna och skelettskruttarna och allt det där som man tydligen ska kunna som läkare.

Men ibland klappar jag mig bara på magen och undrar hur den kan vara så osannolikt stor. Det känns inte rimligt. Och jag vet, jag lovade att inte ha några magbilder när jag först berättade att jag blir gravid, och detta är nog den fjärde magdemonstrationen jag lägger upp. Inte helt okej. Jag måste nog erkänna att jag är mer tagen av det hela än vad jag förväntat mig. Förstår inte riktigt. Vad är det där för utväxt? Hur kom den dit? Tja, jag har ju ingen aning, för Kvinna-Barn-kursen är inte förrän sista terminen på läkarprogrammet. Tanken är säkert att man ska ägna sig åt prevention fram tills dess, så man kan hetsplugga maximalt.

Jag är trött på att hetsplugag nu. Jag vill skriva den dumma tentan och ligga i en säng hela dagarna och stirra i taket.
kanske till och med äta lite vit choklad.