мечтать

Bilden har kanske egentligen inget med texten att göra, annat än att den är fin och jag sparade den någon gång för länge sedan just därför.
Det fanns några höstar då jag alltid tecknade ballerinor. Ganska avancerade teckningar var det. Det var tillfredsställande, de har ofta så väldefinierade muskler och är samtidigt vackra.

Tecknar inte så mycket saker längre, annat än klotter (fast med ganska fin skuggning ibland) i mariginalen på föreläsningsnateckningar. Men så var det väl heller aldrig ett dominerande intresse.

Jag borde röra på mig mer, för första gången på några år. Eller, jag har alltid haft svårt att få till regelbunden hårdare träning, eftersom jag varit förkyld hela tiden, men nyligen promenerade jag i alla fall 40 minuter om dagen, varje dag. Det var en självklarhet, och som alla självklarheter tycks den mycket svår att nå tillbaka till när den väl är försvunnen. Jag försöker. Ska gå till skolan och hem om dagarna. Och så har jag börjat simma. Det är så fantastiskt att det inte är klokt. Jag blir nästan orolig – får det vara så underbart och ändå hälsosamt? Jag har alltid älskat att träna, aerobicsen på Friskis hemma i Uppsala vara väl det bästa jag hade en lång tid under trean på gymnasiet, men simningen… det är så skönt. En egen värld, en lugn bubbla. Jag undrar om jag inte tränar tillräckligt intensivt. Det känns som att det borde… kännas mer?
Men det är ju i alla fall rörelse.
Vikt är mig tämligen ointressant, men rörelsen – den där som håller en friskare och gladare – den har jag gärna lite av.

Tentan stundar. Jag hatar tentan. Kanske hatar tentan mig. Eller så har vi bara en allmänt problematisk relation.

Jag längtar bort, drömmer bort, är någon annanstans.
I mitt huvud är världen alltid väldigt spännande, jag har levt så mycket där att det känns hemvant, tamt och tryggt.

Nu ska jag låna böcker.